Genomfart på dagen och en enda stor uteservering på kvällen – det är huvudgatan i Tortolì. Följ med till en genuin småstad nära Sardiniens östkust!
Min resa till Sardinien började lite läskigt. Vi landade sent på flygplatsen Olbia och skulle sedan ta oss med hyrbil till Tortolì. Denna färd skulle ta drygt två timmar men vi körde i fyra. Anledningen var pågående vägarbeten som hyrbilsfirman glömt (?) att upplysa om. Detta, i kombination med förvirrande vägskyltar, gjorde att vi hamnade vid stängda tunnlar och avspärringar, körde i cirklar och irrade. Ett tag såg det riktigt mörkt ut, i mer än en bemärkelse. Men strax efter 02.00 ramlade vi in på hotellet.
I lilla Tortoli hade vi bokat en etagelägenhet, på familjeägda Abergo Residenziale La Corte. Ett hotell som ligger ”mitt i smeten”, vid stadens centrala torg.
Det är nämligen vid Piazza Roma och på den långa gatan Corso Umberto som allt händer. På det fontän- och trädprydda torget flockas folk på kvällarna för att njuta av både mat och musik. I samma hus som vårt boende ligger mycket lägligt en gelateria (glassbar), som kommer att bli vårt stamställe under veckan.
Gelaterian erbjuder smaker i alla regnbågens färger till mycket facila priser. Här finns även en drinkmeny och på morgnarna serveras frukost. Själv håller jag mig till sorbet och testar allt från mullbär (!) till citron.
Tortolì är huvudort i provinsen Ogliastra men har bara cirka 10 000 invånare. Här stöter vi inte på en enda svensk! Turisterna är mycket få; det är bara italienare överallt. Det är också väldigt få som talar engelska, även om restaurangerna ändå erbjuder menyer på detta språk.
Google Translate blir alltså en kär vän och jag lär mig snabbt vad ”utan gluten” och ”utan vitlök” heter, för att bibehålla en glad mage. (Senza glutine och senza aglio, för den som undrar.)
Under dagtid är Tortolì en helt vanlig italiensk småstad. Trafiken (som kan vara minst sagt galen i Italien) rullar på och det är ganska folktomt på gator och torg.
Butikerna håller öppet på förmiddagen och har sedan stängt efter lunch, för att åter slå upp portarna efter siestan. En av dem är särskilt iögonfallande: La Casa del Peccorino. Det är en delikatessbutik med ostar, välhängda skinkor och vin. Här bjuder gärna innehavaren på ett smakprov och de urklippta recensionerna vittnar om ställets goda renommé. Själv blir jag lite extra imponerad av väggmålningen utanför, något som visar sig förekomma lite varstans på Sardinien.
Men på kvällen och natten – då förvandlas staden. Då spärras all genomfartstrafik av och restaurangerna fyller gatorna med bord. Folkmyllret tilltar när siestan är slut och allt öppnar upp igen. Stora långbord med afrikanska smycken och sjalar ställs också fram. Det är de på dagtid osynliga gatuförsäljarna som nu börjar jobba. Men några tiggare syns inte till.
Även vi slår oss ned vid rödrutiga dukar, som Lady och Lufsen, och njuter av allt från pastarätter till goda skaldjur. På torsdagskvällen blir det extra livat, då detta är en allmän festkväll på Sardinien. Då framträder akrobater och artister, medan människorna myllrar mer än någonsin. Sedan spontandansar småbarn på kullerstenarna, trots den sena timmen, medan jazztoner ekar mellan väggarna. Italiensk sommarnatt på bästa manér!
Framöver kommer fler reserapporter och tips om Sardinien. Jag kommer även rapportera mer från årets tidigare resor till Rom, Ungern och Tjeckien, varvat med allmän reseinspiration. Lite gott och blandat, helt enkelt.
Enjoy!
PS. Du är även välkommen att följa bloggen på Facebook och på Instagram.
Tack så mycket, Linda! 🙂
Fina bilder!
Tack så mycket, vännen. Ja, det var en riktigt otäck start med irrande i mörkret. Men staden var som sagt mysig och resten av veckan blev bra. Kramar!
Ja, det var en ganska mardrömslik start, så det var tur att det blev trivsamt sen. Uteserveringen var verkligen mysig, med härlig stämning! 🙂
Tråkigt när resan börjar så. Det ser väldigt mysigt ut jag gillar uteserveringen mitt på gatan.
Men fy vilken jobbig start på resan! Skönt att ni till slut kom fram och kunde njuta av den fina lilla orten. Den ser supermysig ut!
Härliga bilder och fint beskrivet. Tack för inspirationen!
Kram
Tack så mycket för de uppskattande orden, Ditte! Roligt att kunna inspirera. Du gör ju detsamma! 🙂
Ja, resan var rätt mardrömslik om jag ska vara ärlig. Men skönt att det ordnade sig. På tillbakavägen körde vi sedan i dagsljus, så då gick allt lättare.
Roligt att du också besökt Sardinien. Vi hann ju inte med Alghero eller norra delen. Jag tror att det bästa är att resa från stad till stad och sova över på vägen, om man ska hinna se mer under en och samma resa. Kram tillbaka!
Ja, starten var minst sagt tuff! Men staden var mysig även om den inte låg exakt vid vattnet. På tio minuter med bil kom vi till fantastiska klippbad (mer om det i kommande inlägg). Haha, ja snart kan jag beställa glutenfritt över hela världen. Om de sedan har det jag önskar, det är en annan fråga … 😉 Jag önskar er fortsatt lycka till med allt i Piteå!
Vilken jobbig start! Men staden ser trevlig och mysig ut! Och perfekt att veta vad "utan gluten"heter, du kommer snart kunna det på alla möjliga språk 😉 Hälsningar från Piteå!
Tack för ett härligt inlägg från Sardinien.Jättefina och lockande bilder och miljöer.
Och så mysigt att bo i en mindre ort även om jag förstår att resan dit var krävande.
Sardinien är en ö jag gärna återkommer till. Har varit där två gånger och i närheten av Alghero i sig en mysig stad och utanför Olbia.
Ser förstås, som vanligt, fram emot dina inlägg om andra resor.
Kram!
Tack så mycket! Kul att du hänger med. Ja, det var verkligen en totalförvandling på kvällen. Mycket mysigt! 🙂 Kram tillbaka!
Så mysig lite stad!! Tänk att de plockar fram långbordet till kvällen:)) Underbart att få hänga med till Sardinien :)) kram på dig