Plötsligt händer det som inte får hända, det oväntade och det oändligt sorgliga. En kär vän går ur tiden, och dessutom alldeles för tidigt! Det här är några minnesord över min vän och bloggkollega Johanna Bergström.
Det är på ett bloggevent jag träffar henne för första gången. Mitt under minglet står hon plötsligt framför mig, med sin genuint nyfikna uppsyn och sin positiva energi.
”You had me at hello”
Vi börjar prata och finner genast varandra, både som människor och kollegor. Bägge är vi entreprenörer, och vi älskar resor, kulinariska upplevelser och kultur. Och framför allt: Vi älskar att skriva!
Johanna är journalist, får jag veta. Hon har även läst latin vid Stockholms universitet och studerat i London inom fashion design och fashion marketing. Via allehanda platser runt om i världen fortsatte hon sedan sin bana, med allt från att vara chefredaktör för Lyx.se till att driva rese- och livsstilsbloggen johannaelisabet.com.
En långvarig korrespondens
Så möts vi av och till genom åren, men det är först 2018 vår vänskap verkligen tar fart. Under ytterligare ett bloggevent talar vi extra länge. Efter detta börjar vi också brevväxla. Ja, på det riktigt gammaldags viset, fast via Messenger i stället för snigelpost.
Vänskapen med Johanna är alltid villkorslös. Vi skriver långa, långa brev men det finns aldrig något krav att svara snabbt, inte från någon av oss. Som ständigt omgivna av mediebruset är detta tryggt att veta. Hon betonar det särskilt: ”Be aldrig om ursäkt, du svarar alltid när du får tid och möjlighet”.
Omtänksam är nog det främsta ordet jag förknippar med Johanna. I varje nytt brev följer hon upp tidigare trådar, frågar hur min familj mår och hur det gått med projekt och planer. Och framför allt: hur jag själv mår. Att jag ska vila och återhämta mig, skriver hon ofta. Likaså att jag ska njuta av helgen, resan eller semestern.
Ibland vill hon dryfta något speciellt ämne. Det kan vara allt från teknik, i form av brusreducerande lurar, till inredning med secondhandmöbler. Eller allt från marockansk matlagning till löpning. ”Att hålla en dialog och tipsa varandra är så värdefullt”, för att använda hennes egna ord.
Johanna är också alltid mån om att uppskatta det lilla, som en god kopp kaffe eller skönheten i små ting. Ja, till hennes intressen hör inte bara resor utan också kläder, smycken, design och allt som kan förgylla livet. Alltid med en medvetenhet om hälsa och miljö. När människor visar henne extra omtanke är hon också mån om att lyfta dem tillbaka. Inte minst framgår det i hennes välskrivna artiklar, texter som är en ren njutning att läsa.
En bloggskatt att bevara
Johanna var en sällsynt skicklig skribent. Hon hade inte bara en flyhänt penna utan kunde också använda den med finess. Allitteration, underfundiga ord och vindlande tankegångar: Johanna målade med sin penna, som den mest talangfulla konstnär.
På johannaelisabet.com finns hela hennes bloggskatt bevarad. Måtte den alltid finnas kvar, som en brunn att ösa ur. En brunn av finurliga formuleringar, tänkvärda tips, inspirerande insikt och bedårande bilder. Ja, Johanna var allitterationens mästare; mina egna ord är en hommage till det.
Verklig vänskap
Det är med tacksamhet och en hyllning till vår vänskap jag avslutar dessa minnesord. Vi träffades inte så ofta ”IRL” men vi möttes desto mer via orden, orden som hon älskade. Ju mer vi skrev, desto mer kände vi att vi verkligen, verkligen måste träffas snart. Ta den där afterworken, dricka det där glaset vin. ”När pandemin är över ska du och jag minsann ses och skåla i bubbel, deal?”, skrev jag i somras och hennes svar kom snabbt: ”Deal, say no nore.” Nu blev det inte så. Men vi kommer att mötas igen, det är min starka övertygelse.
Du var en sann vän och inspiratör, Johanna. Vila i frid och må dina ord fortsätta spridas över jorden.
Tack för allt!
Din vän Anna
PS. Vill du ”tända ett ljus” för Johanna och skriva en sista hälsning? Här finns Johannas minnessida.
Fint skrivet mitt i en sorglig händelse.
Tack så mycket, Daniel. Det är så ofattbart!
😢❤😥
Tack så mycket för din omtanke! Det är så oändligt sorgligt. 🙁 <3
Läste om detta hos en annan bloggvän. Så fruktansvärt sorgligt, får bara inte hända <3
Kram, Gerd
Visst är det! Så oerhört tragiskt och ofattbart. Vi kan aldrig mer skriva till varandra … Tack för omtanken.
Kramar <3
Så hemskt.
Fint skrivit av dig.
Kram!
Varmt tack, Lena! Ja, det är så oändligt sorgligt.
Kram tillbaka!
[…] av mina kollegor, däribland Anna, har skrivit så fint om Johanna. Om hennes personlighet och hennes närvaro. Nej vår resevärld […]