Ska du till New York i höst? Eller vill du bara drömma dig bort? Här är en riktigt bra roman som utspelar sig i New York, ett halvår efter Nine Eleven.
En paradvåning på Upper East Side. Det är hemma för 23-åriga Hailey. Hon har just slutat collage och känner sig vilsen, både existensiellt och karriärmässigt. Att pengarna flödar hjälper föga. Om hon – och hennes vänner – ville, skulle föräldrarna bara kunna ringa ett telefonsamtal. Bara ta den där kontakten, för att fixa en anställning.
Men Hailey vill försöka själv. Hon vill, oberoende av sin bakgrund, beta av intervju efter intervju och verkligen förtjäna jobbet. Vad gör det egentligen med människor, detta rikemansprivilegium? Och när ska hon själv komma i hamn med familj och barn? Hinner hon, före nästa terrorattack?
Målet är omväxlande rikemanssonen med utstakad framtid och en mindre bemedlad ny bekantskap. Men kärlek är ju, helt enligt livets lagar, varken okomplicerad eller förutsägbar.
These Days Are Ours är en roman som överraskar och går på djupet, långt ifrån den ytliga historia som scenariet kan antyda. Samtidigt är den inte alls svårläst.
Dialogen tar stor plats och är lika spännande att följa som en thriller. Bakom varje mening får vi följa Haileys tankar och planer, ungefär som undertexterna i Woody Allens Annie Hall.
Det är omväxlande hejdlöst roligt och gripande. Och framför allt annorlunda. Jag har sällan varit med om sådana karaktärsskildringar som verkligen kryper under skinnet.
I These Days Are Ours följer vi Hailey och hennes vänner, dygnet runt i New York. Från stora bjudningar i paradvåningar till dygnsöppna barer på Lower East Side, och efterföljande bruncher där mer än en deltagare anländer efter ”the walk of shame”.
Här finns dråpliga kommentarer, stora livsfrågor och mycket igenkänning. För vilsenheten inför vuxenvärlden känner vi igen, liksom glädjen och våndan i relationer.
Över hela historien svävar Nine Eleven: ”The people who died on 9/11 were the ones who were ’doing well’, who made the rest of us feel bad that we were doing nothing. And the jobless, the ones who played hooky or overslept, were the ones who were still alive”.
Den som kan sitt New York, kan bokstavligen följa dem på vägen:
”The East Village was a valley between the tall buildings uptown and the tall buildings downtown, all of which were a fortress against whatever was outside of this memory.”
—
”A lone tree stood in the middle of a very low wrought-iron fence. The tree’s branches quivered slitghtly in the night breeze. / – – -/ Fuck I was lonley. I tried not to give in to it. It’s not like I was homeless. It’s not like I was starving in a concentration camp with a shaved head. I just wanted. Someone.”
Hur det går ska förstås inte avslöjas här. Men läs, läs! Självklart passar den jättebra för lärare och för diskussion i en bokcirkel.
Bakom These Days Are Hours står bloggaren och författaren Michelle Haimhoff.
Enjoy!
Tack så mycket, Christine! Det var verkligen roligt att höra, både angående recensionen och bloggen.
Jag håller med dig, visst är det mysigt att läsa böcker där man känner igen miljön. Det ger ju upplevelsen en extra dimension, som att verkligen kliva in i boken.
Tack igen för att du länkade till mig angående att resa ensam. Ja, jättekul att jag hittade både inlägget och din inspirerande blogg som jag absolut ska återkomma till.
Ha det fint du med!
Tack så mycket! Vad kul att du gillade recensionen och blev sugen på att läsa. Vissa böcker har verkligen allt och detta är en sådan. Ett utmärkt tillfälle att frossa i "vår" stad! 🙂
Absolut ett måste! Tack för tipset och en superbra recension 🙂
Vilken fin recension. Det gav mig verkligen lust att läsa boken. Det är så kul att läsa böcker som utspelar sig på en plats man känner till väl så jag kan tänka mig att den var extra mysig att läsa för dig 🙂
Och kul förresten att du hittade inlägget! Jag skulle ju såklart ha skrivit till dig också, men det glömde jag 😉 Du har verkligen en mysig blogg. Ha det fint!
Tack så mycket! Vad glad jag blir att du uppskattade recensionen och blev sugen på att läsa.
Ja, det ger verkligen en extra dimension åt läsupplevelsen att känna igen platserna. Sedan är det ett extra plus att engelskan inte var komplicerad. Boken är alltså ytterst välskriven men kan ändå enkelt läsas även av den som inte är jättevan att läsa på engelska.
Tack så mycket! Vad roligt att du gillade recensionen och blev sugen på att läsa. Själv uppskattade jag verkligen att läsa den just på engelska. 🙂
Tack för detta boktips och din fina recension. Blir verkligt sugen på att läsa boken och är säker på att jag kan känna igen många platser.
Och engelskan kan behöva att fräschas upp.
Vilken bra recension! Blir riktigt sugen på att läsa boken 🙂