Har du tagit en selfie utanför ”den fläckiga grisen” i New York? Då är du inte ensam. Gastropuben The Spotted Pig är mäkta populär. Men lever paradrätten upp till förväntningarna? Följ med!
Redan på trottoaren utanför The Spotted Pig märker vi av ”hypen”. Här tas det idel selfies vid den lummiga entrén, där grisen själv tronar upphängd på en skylt.
Naturligtvis finns det inga lediga bord och man kan inte boka i förväg. Därför skriver vi upp oss på väntelistan och tar en promenad i området. West Village är ju, som bekant, mitt absoluta favoritområde i New York så här går jag gärna en tur.
Under väntetiden passar vi på att besöka New Yorks smalaste hus, som faktiskt ligger alldeles i närheten. Efter fotograferande och traskande har hungern verkligen satt in, så nu vill vi ha bord! Det blir också ett ledigt efter ungefär en timme.
Väl inne på The Spotted Pig slås vi av den speciella inredningen. Släktingar till den klassiska grisen kikar fram överallt, på de mest kryptiska ställen, omgärdade av udda lampor, tavlor och krus med växter. Manhattan by night täcker ena väggen, för den som behöver påminnas om var vi faktiskt befinner oss. Och sånt gillar man ju, som New York-älskare.
Redan innan kyparen kommer har vi bestämt vad vi ska äta. Givetvis The Spotted Pigs berömda hamburgare, med Roquefortost och shoestring fries – trassliga, tunna pommes frites
som ser ut som snören. Denna rätt har blivit en klassiker och hyllad i såväl guideböcker som sociala medier.
Kyparen föreslår i stället en annan rätt, ett erbjudande för dagen som vi ser bordsgrannarna mumsa i sig. Det ser förföriskt gott ut! Men, tyvärr, nu har vi ju bestämt oss för paradrätten.
Vi skulle ha lyssnat på kyparen! När det äntligen är dags att hugga in, konstaterar vi följande: Hamburgaren är god, absolut, men inte den bästa vi ätit. Pommes fritesen däremot …
Jag är ledsen, April Bloomfield, rätten lever inte upp till förväntningarna. Pommes fritesen smakar mest salt och är så mäktiga, ja ”enformiga” i smaken att det bara går att äta en bråkdel. Var detta allt, efter en timmes väntetid?
Slutsats: The Spotted Pig är helt klart värt ett besök för den udda och gemytliga miljöns skull. Ett extra plus för läget i West Village förstås. Hit återvänder jag gärna för ett glas vin eller för att testa just det som kyparen rekommenderar för dagen. Men gå hit för hamburgaren och snörnystanet med pommes? Nej, tyvärr. Kanske hade vi bara otur men restaurangen – och New York – kan garanterat erbjuda så mycket mer.
Kocken April Bloomfields övriga talanger är jag dock fortfarande nyfiken på. Du med? Hör henne berätta nedan.
Enjoy!
PS. Du gillar väl New York – My Bite of the Big Apple på Facebook? Välkommen dit för ännu mer inspiration och tips om New York. Du hittar mig också på Instagram och Travel on a Cloud, med reseinspiration även från andra resmål än New York.
Samtliga foton: Anna Ström Åhlén.
Tack, vad kul att du uppskattade recensionen. Ja, det verkar vara lite delade meningar om den där rätten. Hur som helst tror jag verkligen på att testa nya saker. Kanske hittar man en ny fantastisk hit! 🙂
Kul att läsa om din recension! Bra att veta också att hamburgaren kan slopas och att något annat spännande kan beställas! 🙂
Intressant att höra! Ja, atmosfären tycker jag också var den största behållningen – liksom alla grisarna. 🙂 Visst var maten okej, det tycker vi med. Men jag förstår ändå inte hur folk kan vara så lyriska över pommes fritesen. Kanske får ge dem en chans till! 😉
När vi var där fick vi också vänta en timme på vårt bord, men det gjorde ingenting för vi fick plats vid baren på nedre plan.
Vi åt samma som ni gjorde, jag tyckte att det var okej medan Stefan var mindre förtjust. Största behållningen var nog den mysiga atmosfären och alla söta smågrisar 🙂