Skagsudde och Skeppsmalen – fina besöksmål vid Höga kusten

Ett fiskeläge, så vackert som en tavla! Det är Skeppsmalen utanför Örnsköldsvik. Här finns också Skagsudde, känd från SMHI:s sjörapporter, med sin ståtliga fyr. Och intill: det dånande, mäktiga havet!

Två små pojkar som badar i en vattenfylld klippskreva, det visar en omtyckt tavla här hemma. Motivet är ett minne från Skagsudde, den svindlande vackra plats som ligger längst norrut i världsarvet Höga kusten.

Till Skagsudde har vi gjort flera utflykter genom åren, under våra vistelser i makens familjs sommarstuga. (Mer om det nedan.) Nu var det några år sedan sist för min del, så det blev ett kärt återseende i år!

Skagsudde med Skags fyr

Alla som någon gång lyssnat på Sjörapporten har hört namnet Skagsudde. Det är oundvikligt! SMHI har nämligen flera mätstationer här vid Norra Bottenhavets nordligaste utpost.

Fyren byggdes 1957 och var då också en lotsplats, något som inte var vanligt för fyrplatser på den tiden. (Den ursprungliga fyren från 1871 låg vid skäret Gråklubben och är i dag placerad vid en rastplats söder om Piteå!)

I flera hundra år har Skagsudde varit lotsplats, där båtarna rotts ut till väntande fartyg. Än i dag finns en lotsplats här, i hamnen Skeppsmalen, för fartyg som är på väg till och från Husum och Örnsköldsvik.

Fågelskådning passar perfekt vid Skagsudde, så vår äldste son tar med sin bästa kikare med stativ. När jag i efterhand frågar vad han såg får jag detta svar: ”Kustlabb, småskrake, skräntärna, roskarl, trutar och måsar, bergfink, stenskvätta och den ökända storskarven, i ganska avtagande intresseordning”. Se där, en fågelexpert i sitt esse!

Vandringsstigar vid havet

I området finns flera vandringsstigar: Säljägarstigen, Fyrstigen och Lotsstigen. Namnen talar för sig själva: detta var vägar för områdets fiskare, lotsar och fyrvaktare. Stigar som trampats under långa och stundtals hårda tider. Gå i deras fotspår med havet och fyren som mäktig kuliss!

Havets mäktighet gör sig ständigt påmind, med virvlande vågor som slår mot de karga klipporna. Det brusar, det dånar och det yr, med ett skum som stundtals flyger högt.

Vädret är vackert i dag men det är inte svårt att föreställa sig motsatsen: Här har svåra stormar rått genom tiderna, med ett våghöjdsrekord på 9,5 meter! (Sverigerekordet är 14,5 meter, vid Väderöarna.)

Själva tar vi Fyrstigen över klipporna, där det gäller att sätta fötterna rätt och ibland göra små hopp. Rejäla sportskor är ett måste. Men i mitt fall hjälper inte ens det. Jag ryser lite vid minnet av dessa bilder, trots de vackra vyerna. Det är nämligen precis i slutet av stigen, framme vid Skeppsmalen, som jag i skogsbrynet (!) kliver på en såphal sten. Jag flyger då, som jag tidigare berättat, i luften med bruten arm som resultat …

Skeppsmalen – ett fiskeläge med anor

De pittoreska fiskebodarna vid Skeppsmalen får vem som helst att vilja byta yrke. Tänk att som fiskare sitta här i fridens ro och laga nät vid det spegelblanka vattnet. Men sanningen är som sagt en helt annan. Fiskaryrket var och är ju knappast någon lek.

Hit kom de så kallade Gävlefiskarna för flera hundra år sedan, för att fiska strömming. Så småningom blev de kvar med tjänstefolk och husdjur, och byggde både kokhus och bodar i sina sommarhamnar.

De flesta av oss får nog låta drömmen stanna vid en sommarstuga här – en nog så lockande dröm. Men priserna är förstås därefter. Vi sneglar, lite smått avundsjuka, på ett hus som nyligen var till salu. Jo, en ny ägare är på ingång! En snabb blick på Booli visar också att budgivningen höjde priset en miljon …

I dag finns det bara en yrkesfiskare kvar. Den som vill smaka på fångsten kan plocka med sig rökt lax eller rökt sik i en liten självbetjäningsbutik. Kanske för en måltid i det fria?

Restaurang och museum

Vid Skeppsmalen finns även restaurangen Fiskevistet, som serverar rätter med marint tema: givetvis även surströmming. (Lugn, annat går också att få.) Det finns även ett kapell och utställningar alldeles intill, Surströmmingsmuseet och Båthuset, liksom en bevarad gård där du kan resa i tiden. Det är Högbergsgården, som användes som ”sommarstuga” för fiskaren Erik Wilhelm Högberg och hans familj. Numera öppen för allmänheten!

Det blir dock ingen måltid eller längre stund i Skeppsmalen i år. Jag har nämligen bråttom till akuten med min skadade arm. Men det är en annan (och snart överspelad) historia. Skeppsmalen och Skagsudde finns kvar! Och vi kommer självklart tillbaka.

Minnen från Skagsudde 2004

Väl hemma tittar jag i ett 16 år gammalt fotoalbum från Skagsudde, papperskopior som minner om den tid då våra tre pojkar var små. På den tiden åkte vi till Höga kusten varje sommar, för att bo hos barnens farmor och farfar i Stubbsand. Där låg nämligen deras sommarstuga, som uppfördes av min man och hans pappa en gång.

Vyn är densamma, urberget är detsamma. Men kanske inte jag själv, som i betydligt yngre version sitter på klipporna. Hej, hej, småbarnsmamma! Där sitter du under samma blå himmel, på samma plats där du en gång ska gå med vuxna barn.

”Hej, hej små pojkar” får jag också säga. Här är två tredjedelar av syskonskaran: vår äldste och vår yngste son, då bara åtta och fyra år gamla. Livets gång ändå …

Har du också varit här vid Skeppsmalen och Skagsudde? Berätta gärna.

Läs gärna också om vår vistelse på Malmön, en sagolikt vacker skärgårdsö utanför Örnsköldsvik.

Mycket nöje!