Det här är ett brev till dig som stal min datorryggsäck i Stockholm den 8 november. Du gick in på Vapiano på Vasagatan 16 och gick ut igen några sekunder senare med min ryggsäck. Klockan var strax efter 18.00 och det hela finns på övervakningskamera! Nu vill jag berätta för dig vad stölden ledde till för mig – och ge dig en chans att lämna tillbaka min ryggsäck. Åtminstone det som är kvar!
Du tog min datorryggsäck som stod vid fötterna på min stol på Vapiano, Vasagatan, när jag satt och åt. Varför just min? Antagligen för att den fanns nära utgången, antagligen för att jag satt inbegripen i samtal med mina vänner.
Jag har ingen aning om varför du stal min dator och ryggsäck. Det finns ingen ursäkt men säkert finns det en förklaring. Kanske har du det svårt ekonomiskt, kanske var du skyldig någon pengar.
Men någonstans har förstås något gått snett, eftersom du inte kan leva dig in i min situation: i vad det här betydde för mig. Jag vill inte döma någon. Inget är ju enkelt här i världen. Men däremot tänkte jag försöka förklara.
Jag är egen företagare och hela mitt arbetsliv fanns i den datorn, i den ryggsäcken. Jag har ingen stor och rik arbetsgivare i ryggen som lätt kan skaffa mig en ny dator. Jag har, alldeles ensam, byggt upp mitt eget lilla företag under tio års tid. Det har inte alltid varit lätt men jag har kämpat på. Jag har skapat mig ett eget jobb genom datorn som är mitt viktigaste arbetsredskap, min trygghet och min försörjning.
En dator går att ersätta men inte det som låg i den. Förmodligen vill du sälja min dator vidare eller kanske ha den själv? Fine, men du har ingen nytta av mina arbetsfiler, av mina privata foton. Framför allt bilder på min pappa som dog förra hösten, bilder som betyder så oerhört mycket för mig som person. Som ingen försäkring i världen kan ersätta. Kanske har du också någon som står dig nära, kanske kan du förstå?
Datorn var över två år gammal, alltså inte särskilt ny i pc-världen. Men du tog ju inte bara den. Jag saknar också min datorväska som var praktisk för just mig.
Jag saknar mina mötesanteckningar till kunder jag jobbar med, min keps, mina smycken (inte svindyra men av affektionsvärde), mitt paraply och mina andra saker i ryggsäcken. Sånt som det tar en massa tid att skaffa nytt och ersätta. Inga saker att tjäna pengar på för dig. Men så mycket jobb och tid för mig som jag skulle behöva ägna åt mina kunder i stället.
Nu ber jag dig: Snälla du, lämna i alla fall tillbaka ryggsäcken och dess övriga innehåll. Och snälla, försök spara det som låg på datorn och lämna det på en usb-sticka.
Du kan bara låta någon lämna in den på Vapiano igen, kanske säga att du hittade den?
Du finns på övervakningskamera! Jag ger dig nu chansen att ställa allt tillrätta.
Vi är bara människor, både du och jag. Om du visste hur ledsen jag blev, hur mycket det här ställer till för mig utöver själva datorn i sig … Jag vädjar till dig, som människa till människa. Tack på förhand.
Ledsna men förhoppningsfulla hälsningar från
Anna Ström Åhlén
PS. Mina visitkort låg i ryggsäcken, så kanske kikar du in på denna blogg.
Till er andra som läser: Dela gärna! Tusen tack.
Så fruktansvärt trist Anna! Och jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att du ska få din dator och datorväska tillbaka. Du har skrivit ett så fint brev och önskar att den som stal ryggsäcken eller någon ”vän” kan se till att den lämnas in. Tyvärr, vet av egen erfarenhet att de som ägnar sig åt detta inte har den empati man kunde önska. Men kanske kan det finnas ett uns av det. Och det är ju innehållet i din dator som betyder så mycket för dig. Hoppas i annat fall att övervakningskameran kan hjälpa dig vidare. Men jag… Read more »
Varmt tack för din stora omtanke, Ditte! Tack också för positiv återkoppling vad gäller brevet. Ja, jag tror mer på att tala människa till människa i stället för att visa ilska. Som du skriver, så saknas antagligen förmåga till empati hos personen och orsakerna till det vet vi inget om. Ledsamt att du själv varit med om detsamma. Man drabbas verkligen både rent praktiskt och psykiskt, då man mår dåligt av intrånget i ens integritet. Jo, säkert hoppades tjuven på pengar också – och som TUR var hade jag en handväska också, med saker som mobil, plånbok och nycklar. Det… Read more »
Men fy så ledsamt, Anna! Hörde talas om det på FreedomTravel. Jag hoppas verkligen att någon vet mer eller att människan tar sitt förnuft till fånga. Jag vet känslan till en liten del. Vi hade inbrott några månader efter vi kom till Spanien och båda våra mobiler och min plånbok togs. Nästan alla foton jag tagit från vår resa ned genom Europa och vår första tid här är borta. Kvar är bara de som jag lagt upp på bloggen och skickat till familj. Så otroligt ledsamt. För att inte tala om allt jobbet med att från Spanien krångla med att… Read more »
Varmt tack för omtanken och tips, Emma! Jag hade faktiskt mycket i Dropbox vad gäller mina kundfiler och jag hade privata bilder på Onedrive. Men tyvärr synkade inte Dropbox de senaste veckorna. Jag hade heller inte hunnit göra backup på alla nya foton. (Behövde skaffa mer plats i molnet också.) Men visst ska man tänka på detta. Dock låg det även handskrivna anteckningar från kundmöten i ryggsäcken, inklusive en lånad broschyr som var en av de sista i sitt slag. Sånt som tjuven absolut inte har nån nytta av! DET gör mig så ledsen. Fine, ta hårdvaran men låt mig… Read more »
Typiskt att det är just då synkningen inte funkar! Tänkte där på de handskrivna noteringarna, ska man behöva tänka på att ta foto på dem utifall att? Som du säger, de är inte till någon nytta för någon annan än för dig. Du har inte någon sådan där sökning på datorn, förresten? Jag kunde se att min mobil var i Torremolinos. Skrev ut kartan och lämnade till polisen som kom och penslade efter fingeravtryck och allt. Det var ju lite spännande att vara med om. Bloggfoder om inte annat. Det värsta är att det som är mest värdefullt för dig… Read more »
Men fina Anna, detta är ju helt fruktansvärt! Jag hoppas av hela mitt hjärta att situationen får en snar och för dig på alla sätt gynnsam lösning.
Kram!
Tack snälla Johanna för din omtanke! Ja, det här var verkligen en onödig, sorglig och jobbig historia på så många olika sätt. Hoppet är väl inte stort men man ska aldrig ge upp!
Kram tillbaka!
Hoppas då att de får fast den som gjorde det och att du får tillbaka dina grejer. Jag är numera aldrig avslappnad med min väska.K Ställer jag den på golvet brukar jag vira den runt mitt ben. Tråkigt att det ska behöva vara så.
Tack så mycket, Maria! Ja, det är så hemskt att man ska behöva vara så noggrann. Själv kommer jag förstås alltid också att vira handtagen runt mina ben i fortsättningen. Det blir nog svårt att få den tillbaka men mitt hopp står till övervakningskameran (utreds just nu).
Så himla trist! Ibland kan man inte låta bli att undra om det någonsin är någon som förstår vilken skada man utsätter den som blir bestulen för. Ibland är det inte ”bara döda ting” man blir bestulen på. Jag önskar verkligen att det hela löser sig!
Tack snälla för omtanken, Marina! Ja, det är just den där avsaknaden av empati man undrar över. Det hade varit så enkelt dessutom att ”bara” plocka ur datorn och låtit mig få behålla ryggsäcken och resten av innehåller också. Suck.