I samarbete med EF
Hur gör man som lärare när en elev vägrar öppna boken – eller vill få högsta betyg? Och hur hamnade jag bakom katedern? Svaret är att aldrig ge upp. Har du själv en inlärningssvårighet, kan du söka stipendium med EF till Costa Rica, London eller Paris!
I en kartong längst in i vindsförrådet hittar jag den, en av mina första resedagböcker. Färgglada pennor livar upp berättelsen, tillsammans med egna små teckningar och kartor. Jag var elva år och på semester till Danmark med familjen. Eftersom jag redan som sexåring börjat knacka på farfars gamla skrivmaskin ville jag förstås dokumentera resan. Ja, det var så det började.
Under hela skoltiden var sedan språk mitt allra största intresse. Något som också ledde till en språkresa med EF till England, efter ettan i gymnasiet. Så här i backspegeln skulle jag kanske inte ha valt en kurs i engelska; det var jag ju redan väldigt bra på. Jag kom i stället hem och talade göteborgska, alltid nåt!
Jag som sextonåring på språkresa, här vid Trafalgar Square i London.
Språkresan gick till Hastings i England.
Lärare skulle jag inte bli, det visste jag säkert. Varför göra samma som min pappa? Men efter helt fel val av ekonomistudier tänkte jag om. Språk var ju min passion! Nu satt jag plötsligt med debet och kredit och missade tentor. Med pappas ord i huvudet, ”Vi ger aldrig upp”, bytte jag universitetsutbildning och fick äntligen spets på mina tentor.
Tada! Fyra år senare tog jag examen som gymnasielärare i svenska, engelska och historia. Studentmössan åkte på igen och jag blev suddigt förevigad i ett fotoalbum.
Mitt första jobb blev en utmaning: att undervisa blivande byggjobbare och målare i svenska och engelska. Det gick sådär; man kan ju lugnt säga att dessa unga män (ja, det var bara killar) hade andra prioriteringar än att fördjupa sig i Strindberg och engelsk grammatik. Men skam den som ger sig.
Självklart gav jag inte upp. Det var bara att hitta nya undervisningsmetoder. I engelskan fick varje elev ta med sin favoritlåt på kassettband och sedan fick hela klassen översätta texten tillsammans. Ett och annat ögonbryn höjdes onekligen när jag själv tog med Bobby Brown av Frank Zappa (googla får du se). I svenskan utgick jag från en riktigt berörande text, om en pojke som var rädd och hungrig. Elevernas ögon var stora när jag läst klart. Vem hade skrivit detta? Jo, August Strindberg!
Så till eleven som vägrade öppna sin bok. Han hade aldrig läst en roman i hela sitt liv och tänkte minsann inte göra det på min lektion. Jag valde då med omsorg ut en bok till honom med en kompromiss: Han skulle i alla fall läsa baksidestexten. Sagt och gjort: Eleven läste på baksidan och några minuter senare var han helt fördjupad i romanen! Vad jag valde? Jo, ”Räddaren i nöden” av Salinger, om en 17-årig kille som var trött på det mesta …
En annan elev kom till mig med ett eget mål: att få högsta betyg i svenska. Det var inte ett enkelt startläge, då han knappt hade godkänt och svårt att koncentrera sig. Men större målmedvetenhet har jag sällan sett. Återigen med mottot att aldrig ge upp, lotsade jag honom på resan med en stor dos uppmuntran, rejält engagemang och hänsyn till just hans sätt att lära sig. För hur lär man bäst om inte utifrån sina egna förutsättningar? Vid terminens slut var det en mycket nöjd lärarinna som plitade ner högsta betyg och en ännu nöjdare elev som tog examen.
Minnet av elevens stora glädje har följt mig genom livet, liksom devisen att aldrig ge upp. För till syvende och sist var det ju ändå hans egen förtjänst. Att med beslutsamhet och envishet vända en svårighet till en framgång. Han behövde bara lite hjälp på traven.
Kämpar du med en inlärningssvårighet? Ta chansen att få en språkresa till Costa Rica, London eller Paris med EF:s stipendium Overcoming!
Nu finns en fantastisk möjlighet för dig som har en inlärningssvårighet. Berätta om hur du kämpar med eller har övervunnit den, så kan en språkresa bli din!
Då har du chansen att vinna ett stipendium med EF, till Costa Rica, London eller Paris. Läs mer och ansök via länken ovan. För dig som vinner väntar fyra lärorika och spännande veckor, antingen i Europa eller Centralamerika. Alla som studerar i Sverige är välkomna att söka!
Vad menas då med en inlärningssvårighet? Ja, det kan vara allt från dyslexi till dyskalkyli, adhd eller annat som påverkar din inlärningsförmåga. Du avgör själv vad du räknar som en svårighet; det behöver inte vara en diagnos. Även om svårigheten aldrig kan försvinna kan man ju nå sina mål ändå – med hjälp av kämparanda och rätt förutsättningar. Kanske resonerar du, precis som jag och mina elever, att du aldrig ger upp?
Ansök om stipendiet senast 30 april 2018.
Stort lycka till med din ansökan!
Detta inlägg är publicerat i samarbete med EF, Education First. Text och åsikter är som alltid mina egna. Äldre foton: Anna Ström Åhlén, övriga: 5. Alexis Brown on Unsplash, 6. Luca Micheli on Unsplash, 7. Henry Zbyczynski, 8. Tristan Colangelo on Unsplash
Tack så mycket! Vad roligt att du läste och uppskattade inlägget. 🙂
Vilken ihärdighet och vilka härliga historier från lärartiden! 🙂
Åhhhh, tack snälla fina du! 🙂
Christine: Åldersgränsen är borttagen för stipendiet nu! Men man ska vara studerande i alla fall.
Tack, vad skönt att höra att man inte är ensam om detta. 🙂 Ja, det hör nog ihop i de flesta fall. Tur att vi båda har personer som på det ena eller andra sättet kan komplettera oss i alla fall.
Smart det där att ha en överenskommelse! Det ska jag föreslå till maken.
Angående att vara lärare: Tack så mycket! Jag höll ut i ett par år i alla fall. Men å andra sidan är jag ju på sätt och vis lärare fortfarande.
Namn är inte heller enkelt för att uttrycka det milt. Jag tror dom där två grejerna hänger ihop. Fast Anders har lätt för ansikten med svårt med namn, så dom kan komma var för sig också. (När vi ska träffa nya människor brukar vi ha en överenskommelse att han memorerar killarna och jag tjejerna 😉 )
Imponerande att du grejade att vara lärare – duktigt jobbat!
Hej!
Roligt att du också varit i England som tonåring. Ja, även andra resor kan ju ge stora lärdomar liksom språkresor.
Kul att du läste inlägget om förkortningar! Intressant kommentar. Självklart har du rätt. Det borde stå "Mmm" men jag ville inte sno reklamtexten från ett visst chokladmärke rakt av. I bildtextfallet var det alltså inte fråga om någon förkortning. Kanske borde ändra till tre m i alla fall för att undvika missförstånd. Tack för dina tankar! 🙂
Hej Anna, Som någon skrev ovan, önskar också jag vågat mer som ung och åkt på språkresa. Åkte visserligen till England med scouterna när jag var 13 år så lite kan man väl klassa det som språkresa för oj så mycket jag lärde mig. Nu byter jag ämne! Eftersom jag inte har FB så skriver jag lite här i stället om förkortningar, sorry! Intressant där med ditt inlägg om förkortningar. Jag försöker att mer och mer att minimera användandet av dem i fritext men visst använder jag dem. Jag funderade dock över fotots namns, "Mm, choklad!" vilket då skulle bli… Read more »
Jag förstår att det kan vara utmanande att undervisa elever som har helt andra prioriteringar! Då gäller det att hitta rätt … 😉 Bra med extra möjligheter för den med inlärningssvårigheter!
Stort tack för uppskattande ord, Ditte! Vad roligt att du känner igen dig i så mycket av det jag skriver också. Visst är det så, du uttrycker det så bra ”att hitta rätt kombination till låset hos dessa elever”. Jag kan tänka mig att du passade utmärkt som speciallärare. Fantastiskt att öppna så många dörrar under mer än 40 år! Min pappa var lärare lika länge och även han lyckades väl med detta. Det är ju från honom jag har denna devis att aldrig ge upp. Nu var jag ju inte alls lika länge som du i branschen utan sadlade… Read more »
Stort tack för dina fina ord!
Vad intressant att du arbetar med det du gör. Så viktiga uppgifter!
Ja, det var mycket kämpande från mig där och en stor dos kreativitet. Men jag stannade inte så länge i skolans värld (vilket inlägget inte förtäljer). Större delen av mitt yrkesliv har jag jobbat med kommunikation men även där har jag på sätt och vis varit lärare.
Det är verkligen en fin tanke med stipendiet och jag håller med dig: Vilken möjlighet för den som vinner!
Tack så mycket, Marina! Vad roligt att du känner igen mycket. Ja, visst är den häftig den där känslan när man lyckades möta någon mot vissa odds, när hindren blev övervunna!
Nu blev min lärarkarriär i skolan ganska kort. Jag hoppade över till kommunikationsbranschen efter ett par år. Men även där har jag hållit på mycket med undervisning och lärande på ett annat sätt. 🙂
Vilket härligt och inspirerande inlägg! Jag känner verkligen igen så mycket! Inte minst den där underbara känslan då man fått den där eleven som "aldrig ska öppna en bok i hela sitt liv" att hitta en bok som den faktiskt tycker om. För att inte prata om känslan då man möter en elev som man bråkat med i tre år som glatt kommer fram och hälsar och pratar när man möts på stan. Det finns tillfällen då det är värt allt slit.
Så fint inlägg, med så mycket engagemang från dig som lärare. Jag arbetar själv som familjebehandlare, träffar många lärare. Det finns de som du somkämpar lite mer för de som behöver mer stöd, men sen finns det för många som varken har den orken eller kreativiteten. Vilken möjlighet till det stipendiet för den lycklige som får det�� / Pernilla
Åh, tack så mycket för uppskattande och fina ord! Så fruktansvärt att du hade ett helvete i skolan på grund av dyslexi. Baxnar över hur hemskt dina lärare betedde sig! Sådan oerhörd okunskap och ovilja att förstå. Skönt att tiderna ändå förändrats nu, men vad sorgligt att du skulle drabbas så. Ja, du är verkligen en fantastisk fotograf! Men jag tycker också att du skriver bra. Det är ett nöje att besöka din blogg! Vem vet, kanske skapas stipendium för äldre också framöver? Det verkar vara flera som har önskemålet. Förstår absolut att du vill lära dig spanska ordentligt med… Read more »
Vilket härligt inlägg! Och visst r det viktigt att inte ge upp. Vare sog som elev eller som lärare. Känner så igen mig i mycket av det du skriver om lärarrollen/lärarjobbet och har i många år arbetat med elever som haft inlärninssvårigheter eller varit helt omotiverade. Blev sen speciallärare och jobbade mycket då på högstadiet. Men det gäller att hitta rätt kombination till låset hos dessa elever. En kombination där dörrar kan öppnas. tRor att jag också öppnat många under dryga 40 år i branschen. Språk har jag alltid tyckt om och varit utomlands på språkresor men inte genom en… Read more »
Tack så mycket för fina ord, vad roligt att du uppskattade inlägget! Härligt att du delar min filosofi också men det anade jag. �� Vad intressant, det du berättar om ansiktsafasi. Kanske är det något jag också har? Jag har väldigt svårt för att känna igen folk också. Kan stå och prata med en person och inte ha en aning om var jag träffat personen. Har även svårt för att minnas namn. Det var ju inte helt lätt under lärartiden jag jag ju medge. �� Däremot har jag riktigt fotografiskt minne vad gäller texter, vilket är en himla tur i… Read more »
Tack så mycket, Lena, vad glad jag blir! Härligt att du känner igen dig. Ja, här finns mycket nostalgi för många tror jag. 🙂 Brighton besökte vi också under språkresan jag var på. Upplevelser för livet!
Önskar även dig en fortsatt skön söndag!
Underbart inlägg!
Känner igen mej i vissa saker och du ger mej en nostalgiinjektion. Var på språkresa till Brighton en gång för mycket länge sedan.
Önskar dej en fin söndag!
Tack så mycket, vad roligt att höra! Din devis var en mycket bra också – den skriver jag under på.
Kul att du också varit på språkresor. Ja, de innebär verkligen erfarenheter på så många plan!
Håller helt med dig om att ett stipendium för äldre vore bra! 🙂
Ett inlägg att bli glad och inspirerad av. Jag brukar säga att jag aldrig ger upp förrän det är för sent!
Jag var på språkresor när jag var ung. Både i England och Tyskland. Det gav så mycket utöver inblickar i ett nytt språk.
Det där stipendiet skulle finnas även för äldre tycker jag! 😉
Vilket fint inlägg. Och gud va jag önskar att jag haft en lärare som dig! Jag har dyslexi och hade ett helvete i skolan med framförallt svenska och engelska (och valde inget extra språk pga det). Inte blev det bättre av att lärarna på den tiden bara sa att jag var "dum i huvudet", och varken gav hjälp, förståelse eller stöd heller. Men, men. Jag fann instället en stor passion i fotografering (och andra mer konstnärliga ämnen) och har med åren släppt de "dumma lärarnas" ord. Jag har visserligen fortfarande svårt för att stava och det blir ofta fel, men… Read more »
Vilka härliga bilder och härlig entusiasm i inlägget – ingenting är omöjligt! Sååå rätt! 🙂
Själv har jag inte haft svårt med inlärning, men något jag lider av är ansiktsafasi. Jättejobbigt då det är många här som känner igen mig från bloggen och jag vet inte om jag har träffat dom förr (som hastigast). Känner mig som jag är snorkig ibland, fast det är verkligen inte det som är meningen.
Men redan när jag träffat folk en sisådär 100 gånger så känner jag igen dom 😉
Ha en fin fredagskväll!
Tack så mycket! Ja, det var på många sätt väldigt givande att vara lärare och det passade mig bra. Men tyvärr blev jag inte kvar så länge i yrket. Det var uselt betalt på den tiden, och förutsättningarna runt omkring tog för mycket av min tid och kraft. Men jag är ju på sätt och vis lärare nu med, i mitt jobb som copywriter, språkkonsult och kommunikatör.
Du har så rätt: Inget är omöjligt, det kan bara ta lite längre tid. Härligt att du också älskar utmaningar och nya idéer.
Jag önskar även dig en fin fredag!
Helt rätt! Man ska aldrig ge upp. Vilken inspirerande och drivande lärare du varit. Det gäller att hitta de rätta verktygen, vilket du gjort.
Jag älskar utmaningar och nya idéer och därför får jag göra mycket roligt. Inget är omöjligt, kan bara ta lite längre tid!
Ha en fin fredag.
Ja, gör det! Det låter som en fantastisk plan. 35 år ju ingen ålder. 🙂
Jag önskar att jag själv hade varit utbytesstudent eller valt att plugga utomlands på högskola. Kanske hade jag till och med tagit mig in i New Yorks arbetsmarknad då vid det här laget. Men alla vägar leder ju någonstans och jag är väldigt nöjd med mitt livs val ändå!
Ibland önskar jag att jag hade varit modigare förr och gjort allt sådant där, språkresor och varit utbytesstudent – nu känns just det spåret inte riktigt aktuellt som 35-åring. Men man vet ju aldrig=) Funderar på att börja plugga igen, kanske utomlands!
Ja, det är tur att man har kompisar med god snak och stor garderob när man ska ta examen! 🙂
Tycker mig känna igen kjolen på examensbilden 😄