Intervju med TravelAnna: Så blev mitt 2020

Det är dags att sammanfatta 2020, året som inte blev som någon hade tänkt sig. Vad gjorde en inbiten resebloggare detta icke-rese-år? Vad var värst och vad var bäst? Låt oss intervjua TravelAnna (aka mig själv)!

1. Hur började året 2020 för dig?

Jomen, tackar som frågar. Det började hur bra som helst! Jag och maken skålade in det nya året i bubblor med kära vänner och hade mycket att se fram emot. Till att börja med New York i april och Grekland i augusti (eh … trodde vi ja). En och annan liten weekendresa hade vi tänkt pricka in också. Gärna till Dublin eller Edinburgh, för att fira vår 25-åriga bröllopsdag!

2. Vilket är ditt senaste minne från när allt ”var som vanligt”?

För det första en oförglömlig konsert på Berns i Stockhom, med OMD, ett av mina favoritband från 80-talet som jag äntligen fick se live. Det är en av de bästa konserter jag upplevt i mitt liv! Stod längst fram med äldste sonen och dansade timmar i sträck, då och då med high-five från Andy McCluskey själv.

Allt detta tack vare min vän Evy, som generöst lät mig bo i hennes och vännen Christinas rum på krypavstånd från konserten, nämligen just på Berns! Vilket dygn, vilket sällskap och vilken frukost! Detta förtjänar minsann ett eget inlägg framöver.

Sen får jag ju inte glömma en underbar fika i Uppsala, där samme son och jag avnjöt semlor på ett av stadens bästa caféer. Om det var fullsatt? Eh, det var bara förnamnet.

3. Hur reagerade du när pandemin kom?

Det var en känsla av overklighet och sedan, faktiskt, riktig rädsla. De där första veckorna när man plötsligt skulle göra allt vardagligt men liksom med alla sinnen på helspänn – mot en osynlig fara.

Hyllorna som gapade tomma på konserver och toalettpappret som tog slut. Vem glömmer det? När Folkhälsomyndigheten sedan väckte farhågan att det kunde bli brist på dricksvatten, då var paniken inte långt borta. ”Är det här världens undergång?” minns jag att jag frågade rakt ut.

4. Hur känner du kring pandemin nu?

Jag säger som min resebloggarkollega Dryden brukar säga: ”Avgå!”. Undertecknad är minst sagt trött på detta elände. Det läskiga är dock hur fort människan vänjer sig vid saker, hur anpassningsbar hon är. Plötsligt går det inte längre att koncentrera sig på filmer, inspelade före pandemin: ”Men hallååå, AVSTÅNDET?” eller ”Den där kramen var väl ändå LITE onödig?”.

Den nya onormala har blivit det nya normala. Tänk att man skulle få uppleva detta, who ever knew? Mest lider jag med våra äldre, som är totalt utlämnade till hjälp från omvärlden och en ständig, mycket befogad oro. Om jag ska vaccinera mig? Absolut!

5. Blev det några resor?

Inte några resor utomlands tyvärr men det kändes faktiskt helt okej med tanke på omständigheterna. New York fick jag uppleva i en parallell verklighet, så som det kunde ha varit … Grekland blev inställt med en rabattcheck som tröst och för NY-resan har vi varsin voucher. (När vi nu ska använda dem?)

Småresor i Sverige blev det dock, och det är ju verkligen inte fy skam. Tvärtom blev detta året då många på riktigt fick upp ögonen för hur fantastiskt vårt eget land faktiskt är.

Det blev en tur till Västerås i stället för Edinburgh i början av juni, där vi firade bröllopsdag på underbara Steam Hotel. En vistelse som varmt kan rekommenderas!

Den mesta tiden spenderades annars på hemmaplan i Strängnäs under sommaren, för övrigt en tid då vår stad verkligen blommar upp. Läs gärna min stora guide till Strängnäs, det inlägg som blev årets mest lästa på denna blogg!

Men i juli packade vi in hela familjen i bilen för att hyra ett torp på gränsen till Östergötland. Vädret var inte riktigt med oss, men vi fick fina dagar ändå. Både med natur- och stadsupplevelser.

En dagsutflykt till Norrköping sticker särskilt ut, staden som jag inte varit i på över 30 år och som överraskade på ett positivt sätt. (Mer om det framöver.)

Vi besökte också den unika gårdsbutiken Ändebol i Sörmland, med ett café som tog mig till den veganska cheesecakehimlen. Ja, det finns en sån, nu vet du.

Sist på semestern besökte vi Malmön, Höga kustens mest nordliga bebodda utpost. Där fick vi både strålande sommarväder och rejält med sjögång. Jag ”lyckades” dessutom ramla och bryta armen men klarade mig som tur var utan operation eller gips.

Under allhelgona blev det, slutligen, en tur till Helgesta, den vackraste platsen jag vet: där jag själv gifte mig och där min pappa har sin sista vila.

6. Blev det några fester?

Nej, knappast. Men ett lugnt och corona-anpassat firande fick vi till. Min svärmor fyllde nämligen 90 år mitt i sommaren! Mot alla odds, kunde hon och min svärfar lämna äldreboendet för att fira några timmar i vår trädgård. Givetvis med alla tillbörliga avstånd. Det blev en minnesvärd dag för oss alla! Men nog saknade jag min egen mamma som inte kunnat lämna sin stadsdel i Stockholm.

7. Hur gick det med ditt jobb?

På mitt kontor njöt jag lite extra av att resa i fantasin till New York. Här kan du läsa mer om hur jag New York-fixat mitt kontor.

Men framför allt har jag så klart jobbat och det mer än någonsin! Glad och tacksam är jag, över att det går bra för mitt företag, särskilt i dessa hårda tider. Men så ligger det ju också mycket kraft och engagemang bakom. Nyfiken på vad jag gör? Läs gärna mer på falkblick.se, min företagssajt med språkråd.

8. Vad gjorde du med all tid (och alla pengar) när du inte kunde resa?

Haha, nu låter det som om jag hade oceaner med både tid och pengar. Men onekligen har jag sparat en och annan slant på att inte korsa Atlanten. Beträffande tiden, så har den (utöver jobb) mest ägnats åt hemmet, träning, film och promenader.

Vi har fått renoverat en hel del här hemma, något som givetvis inte var gratis. Med tanke på hur mycket tid vi tillbringar här så är det verkligen på tiden! Nedan syns biblioteket ”in the making”. Snart kommer en stor Howardsoffa att gosa ner sig i framför kakelugnen.

Ja, vi är flera resebloggare nu som riktar alltmer fokus på våra hem och till och med har startat nya Instagramkonton för detta ändamål!

Själv startade jag ganska nyligen Instagramkontot @dromhuset_strangnas, där jag frossar i bilder och tankar kring vårt drömhus här i Strängnäs. Vår ”miniherrgård” som fick oss att lämna Stockholm utan att känna någon här. Över 14 år sedan är det nu. Även mina bloggkollegor Eva och Lisa har startat konton i samma anda: @evas_stugliv och @funkishemmet

9. Vad var värst under året?

Värst var helt klart att inte kunna träffa nära och kära som förut. Men det är ju framför allt inte mig själv det är värst för, utan för alla som tvingas isolera sig och inte ens kan gå och handla. Mitt hjärta blöder givetvis också för dem som blivit svårt sjuka och alla som gått bort. Det är en sanslös tragedi.

Dessutom lider jag med de unga, de unga vuxna, vars liv också sätts på ”hold”. En av mina egna söner skulle ha pluggat på college i Chicago nu i vår. Ja, så var det med det …

10. Vad var bäst?

Bäst var att jag och mina närmaste har hållit oss friska! Några i min närhet har visserligen haft covid-19 men klarat sig bra.

Jag är också glad över att mer börja uppskatta det lilla, att inte ta något för givet. Det tror jag är något många insett detta år! Sedan är det så klart underbart med mitt företag och att USA äntligen fått en ny president! Så här glad är jag över det:

11. Hur går det nu med resebloggen?

Allt jobb har gjort att jag tyvärr inte haft tid med bloggen på senare tid, så jag tog helt enkelt en bloggpaus. Men förra veckan smög jag i gång igen och hoppas nu kunna öka farten!

Jag säger som jag brukar: Vi ger aldrig upp. Nu kör vi, 2021!

Enjoy!