Hotellreceptionist på 80-talet, det står också på TravelAnnas meritlista. Följ med på ett oförglömligt möte med amerikanska turister på Scandic Hotell i Kungens kurva.
På 80-talet var det ganska lätt att skaffa sommarjobb. Åtminstone om man passerat fjortisstadiet. En sommar beslöt sig TravelAnna (jag alltså, men det blir roligare att berätta detta i tredje person) för att pröva vingarna i den kungliga huvudstaden. Att arbeta i hotellreception lät lockande, som ett avbrott i universitetsstudierna.
Förväntansfull åkte TravelAnna till Stockholm för intervju på Scandic Hotell i Kungens kurva. Lite mer skinn på näsan hade hon, efter ett tidigare sommarjobb på The Restaurant from Hell (som förtjänar ett eget blogginlägg). Ingen tjänst var utlyst, men med telefonkataloger (!) och jädrar anamma kommer man långt.
”Har du jobbat i reception förr?” frågade hotellchefen.
”Nix. Men jag kan lära mig. Och jag lär mig fort!” svarade TravelAnna.
Hon fick jobbet! Iklädd marinblå kjol, pumps och vit skjorta tog hon leende emot gäster som om hon aldrig gjort annat. Språk som engelska, tyska och franska fick hon tala på löpande band.
Hotellet höll precis på att datorisera när TravelAnna började. Den gamla telefonväxelns ormbo av sladdar ersattes av en telefonlur – magi! Men allt var inte helt praktiskt. Gud nåde den som kom åt de små lapparna som med vikta hörn förkunnade att gästen i fråga skulle checka ut.
Gentemot gästerna var det idel glada miner och service i kvadrat. Bakom kulisserna däremot, såg det annorlunda ut. Vid ett tillfälle skrattade alla kollegor så pass att TravelAnna fick svara liggandes under växeln, med telefonsladden virad runt stolens underrede: ”Scandic Hotell i Kungens kurva … Go…hohod middag!”
Under sommaren anlände busslaster med amerikaner som var på Scandinavian Tour – sitt livs resa. Blåhåriga och prydda med hornbågade glasögon trängdes de kring receptionen med allt annat än genomtänkta frågor.
”Are these stamps air mail?” (Nej, vykorten transporteras med tåg till USA, alternativt ångbåt.)
Eller också: ”Where are the elevators?” När TravelAnna pekade på de fullt synliga hissarna fick hon kommentaren: ”Oh, I thought those where telephone boxes”. (Javisst, i Sverige åker folk upp och ner när de ringer.)
Den allra bästa turisthistorien:
En man och en kvinna ska köpa vykort (vad annars?), och kvinnan frågar:
”Can I mail this here in Norway?”
Mannen knuffar henne diskret i sidan och väser:
”You stupid! Don’t you know that we’re in Switzerland?!”
Någon mer som jobbade inom hotell och turism på 80-talet?
Foton, överst: Raphael Andres nederst: Robert Bye.
Tack så mycket! Vad kul att du gillade berättelsen med mina minnen. Ja, det var det tider det. 🙂 Just i hotell- och turistbranschen träffar man ju på alla möjliga typer av människor. Just de där som inte har någon som helst koll på var de är, de måste vara väldigt beroende av sin reseledare! 😉
Tänk att du också råkat ut för dessa förväxlingar mellan Sverige och Schweiz! Ja, det är tydligen väldigt svårt. 😀
Tack för att du delade med dig så jag också fick skratta lite.
HAHA!!! Och inte visste dom var dom var… 😉 Visst blir Sverige och Schweiz hopblandat hela tiden. Senast det hände mig var när vi var på Påskön i somras. En man sprang ifatt mig och sa att han OCKSÅ var från Schweiz. Haha! Vid en quiz på kryssningsbåten hade vi blivit utpekade som schweizare av ett gäng australiensare 🙂
När jag sa att vi var från Sverige skrattade han bara och sa att han också blev utsatt för den hopmixningen mest hela tiden 😀
Härligt berättat 😀
Nämen, kul att du funderade på att bli receptionist. Det var enbart ett sommarjobb för mig (flera somrar) men en väldigt bra erfarenhet. Reseledare hade jag gärna velat jobba som också! Det verkar passa dig som handen i handsken.
Haha, ja, den sista historien är helt sanslös. Skrattar fortfarande efter 30 år.
Tack, ha en fin söndag du med!
Jag hade länge drömmar om att bli receptionist, men blev reseledare istället. Så kul att läsa om dina erfarenheter och den sista historian gillar jag. Har som reseledare varit med om en del liknande också!!!
Önskar dej en skön söndag!
Haha, kul att du gillade historien! Jag skrattar också åt den fortfarande, trots alla år som gått. En helt sann historia som låter som ett skämt. 🙂 Snacka om noll koll.
Intressant att även du har jobbat i hotellbranschen! Jag fick också hoppa in och städa gästrum ibland, i jobbet som receptionist, när städarna glömt (?!) vissa rum. Håller helt med dig! Det var sjukt så vissa hade betett sig … Ja, hotell är en värld för sig!
Alltså den där sista historien:
-Ha, ha, ha, ha, ha! Jag dör av skratt! 🙂
Själv jobbade jag en sommar inom hotellbranschen på 90-talet, men som städare. Det var en upplevelse det också. Herre jösses vad folk kunde grisa ner på hotellrummen alltså. Fick mig att undra om de betedde sig/var lika äckliga hemma. Troligtvis inte.
Tack så mycket, Ditte i dubbel bemärkelse: både för de positiva orden om inlägget och för att du rekommenderade min New York-blogg till dina vänner. Underbart att de hade stor glädje av den!
Haha, jag kan tänka mig att du själv har en del mer eller mindre galna minnen från tiden inom branschen. Åh, det vore jättekul om du också skriver något om detta!
Stor kram tillbaka!
Kul att du gillade historien. Ja, jag skrattar fortfarande åt den där incidenten fast det är cirka 30 år sedan nu. Se där, du har liknande erfarenheter av en del amerikaners okunnighet om Sverige. Haha! Det där med att tro att det går isbjörnar på gatorna, det trodde jag bara var en myt eller vandringssägen.
En bra sak med internet är väl i alla fall att folks allmänbildning har ökat i viss mån. 😉
Haha, ja, visst är det galet! All denna sammanblandning med Schweiz. Mycket kommer ju från filmer också, där "svenska flickor" ibland heter sånt som Gretchen och har långa flätor plus klädsel som i Alperna. 😉 Jo, vi har nog väldigt bra koll i Sverige, tror jag! Kanske för att vi är ett relativt litet land.
Hahaha, helt galet att inte veta vart man är. Jag vet inte hur många gånger andra tror att man kommer från Switzerland…..
Utan att ha det evidensbaserat men så känns det som vi i Sverige har oftast väldigt bra koll på andra länder, städer och "viktiga" personer.
Ha ha, så kul! 🙂 Har inte jobbat på hotell men däremot hört många roliga kommentarer från amerikaner på plats i USA. När jag var i USA första gången bodde jag hos en brevvän och det var omöjligt att få hennes man att förstå att jag kom från Sweden och inte Switzerland. 🙂 För att inte tala om den gången då min sysslings man på fullt allvar frågade om vi hade isbjörnar på gatorna i Sverige 🙂
Jaaadå! Tack för härlig läsning och jag skrattade gott. Kände igen mig i en hel del. Men mina glansdagar inom branschen var på 60 och 70 talet. Men en del även på 80 och 90-talet. Och u är jag som pensionär "back in business". Blev inspirared nu och ett inlägg kanske kommer. Ler stort och börjar fnittra.
Tack Anna, för detta.
PS Mina vänner som var i NY i september hade stor glädje av din blogg. Bara så du vet.
Stor kram!