Fira jul i Prag, del 2: Petrinparken och Pragborgen

Det är dags för del 2 av 2014 års julfirande i Prag – dagen före julafton. Följ med upp på Petrinkullen med svindlande vacker utsikt. Sedan blir det besök vid Pragborgen, där vi både träffar på ett brudpar och en julkrubba i människostorlek!

Dagen före julafton besöker vi två av Prags största sevärdheter: Petrinparken och Pragborgen. Vädret påminner mer om vår än juletid och är mycket promenadvänligt.

Först tänker vi ta bergbanan upp på Petrinkullen (som parken också kallas). Men av någon märklig anledning går det inte att köpa biljett och ingen personal finns på plats. Då bestämmer vi oss för att använda apostlahästarna i stället (översättning för yngre läsare: ”benen”).

Det sägs att man inte har njutit av sin ungdom om man inte ”vandrat naken i Petrin”; då är man ”bortom all räddning” (i alla fall enligt poeten J Rulf). Med tanke på att Petrinparken är så oerhört vacker även med kala grenar, är det inte svårt att föreställa sig hur fint det är på våren. Blomsterprakten är då bedövande. Förr låg här vinodlingar men sedan 1700-talet är parken fylld av långa rader fruktträd, som bildar en doftande matta.

Prags kärlekspar har som tradition att kyssas under körsbärsträden den första maj. Då  lägger de också blommor vid en staty av nationalpoeten Karel Hynek Mácha som älskas för sin romantiska dikt Maj.

Vi klättrar tappert på med våra tonårssöner och lön för mödan är den alltmer hisnande utsikten. Som högst är man 318 meter ovanför Prag på toppen – en perfekt plats för fotografering.

Den som vill ännu högre upp kan besöka Petrintornet, som är en imitation av Eiffeltornet, från jubileumsutställningen 1891. Härifrån kan man vid klart väder se hela 15 mil bort, mot Böhmen. Två av våra söner kommer att klättra upp här ett par dagar senare och föreviga det hela på film. Men i dag fortsätter vi vidare.

Så är vi framme vid målet: Pragborgen med Sankt Vitus-katedralen.

Det här är ett stort område, så turisterna märks inte av i samma mängd som på Karlsbron. (Förstår inte varför jag själv inte räknar mig som ”turist” … ;)) Vi strövar omkring och njuter av den historiska atmosfären kring de rikt utsmyckade byggnaderna.

Pragborgen lär vara historiens största slott (enligt Guinness Rekordbok), med sina imponerande mått: 570 meter långt och 130 meter brett. Slottets historia är även både innehållsrik och varierad. Det har nämligen fungerat som allt från befästningsanläggning till säte för presidenter. Här har det härjat bränder och här har folk kastats ut från fönstren, något som för övrigt ledde till starten av 30-åriga kriget, på 1600-talet.

I dag tronar slottet som ett ståtligt landmärke ovanför staden, och är som sagt ett av stadens främsta turistmål.

Plötsligt hamnar jag vid en bröllopsfotografering. Brudparet poserar vid de mäktiga pelarna och valven – och självklart kan jag inte låta bli att smygfota. De verkar dock inte ha något emot det, upptagna som de är av fotografens instruktioner varvat med ömhetsbetygelser.

”Tittut!”
”Vänta, jag ska bara knäppa kavajen. Det är kallt, ju!”

Men strax lämnar jag turturduvorna för att fokusera på katedralen, som reser sig bakom oss.

Sankt Vitus-katedralen har anor sedan medeltiden. Det var år 1344 som Karl IV lade grunden till en kyrka här. Redan dessförinnan har dock platsen huserat kyrkobyggnader, enligt fynd så tidigt som på 900-talet.

Vi kikar in och beundrar de utsmyckade valven och färgsprakande kyrkofönstren. Här finns mycket detaljer att ta in – alla tillverkade för hand och många i glas! Det sistnämnda gör att ljuset faller in på ett mycket fint sätt i katedralen. Man förstår att det är en plats för bröllop!