Ibland kan man klanta sig riktigt rejält. Har det hänt mig på någon resa? Jajamen. Här är det mest klantiga jag gjort i New York.
Efter en sedvanlig flight på åtta timmar har jag landat på Newark, redo att ta mig an New York. Men det här är innan jag börjat med Uppy, så jag är nog rätt mosig i huvudet (får skylla på det i alla fall). Passkontroll och bagagehämtning är avklarade, och det är dags att bege sig mot tåget.
Lokalsinne har aldrig varit min starkaste gren. Inte heller vissa tekniska apparater, närmare bestämt automater, där det ska köpas biljett. Vid detta tillfälle är jag ännu inte någon van New York-resenär, så naturligtvis drabbas jag av ”hjärnsläpp” när det är min tur. Hur gjorde man nu igen?
När man har en lång kö bakom sig är det inte läge att vela. Ett viktigt moment är ”dip your credit card”, varefter man ska slå en zip code (ett postnummer). Efter en del knappande (och viss konsultation av annan resenär) har jag min biljett i handen. Puh! Vidare uppför trapporna och se där: Ett Airtrain står inne, redo att ta mig till Manhattan.
Jag baxar in min stora resväska (modell oversized och limegrön), vilket inte alls väcker uppmärksamhet. Det här är ju New York. Sådär ja, nu kan jag andas ut! Inom en timme kommer jag att åter gå på stadens gator och avenyer. Alternativt ta en taxi sista biten. Det var ju det här med väskan … Kan inte dörrarna stängas någon gång bara, så vi kommer iväg?
Då, i sista minuten, kommer en tjej springande mot vagnen. Hon kastar sig in precis innan dörrarna stängs. Hm, fler som har det lite stressigt? tänker jag, lite smått nöjd med mig själv ändå.
”Is this your card?” hör jag då, och framför mig sträcker tjejen ut sin hand. Vad ligger där om inte mitt kreditkort som nyss ”dippats” i automaten? Med andan i halsen berättar hon att hon såg kortet sitta kvar och tänkte att det kunde vara mitt.
Exakt vad är oddsen för att
1) någon är så ärlig
2) någon gör sig det besväret
3) någon hinner exakt innan dörrarna stängs
4) någon prickar in exakt rätt vagn som jag råkar befinna mig i?
En viss svensk resenär visar nu sin tacksamhet med hög stämma: ”Oh, thank you! You’re an ANGEL! You really made my day!”. Om folk i vagnen stirrar? You bet. Fast det är New York.
Har du också gjort något oerhört klantigt på en resa? Berätta gärna!
PS. Vill du läsa om fler av mina klantigheter på resa? I bloggens kategori Other Bites of the World har jag berättat om min värsta packningsmiss (skrattvarning). Där berättar jag också om de gånger jag verkligen hade änglavakt på resan.
Foto nr 1 och 3: Anna Ström Åhlén, foto nr 2: Tim Gouw, Unsplash.com.
Ja, det var verkligen en solskenshistoria. Så får jag minnas den och inte fokusera på min egen klantighet. 😉 Haha, kliva på tåget som går åt fel håll! Oj, oj, hoppas ni hann till gaten i tid trots allt. De brukar ju gå rätt ofta de där flygplatstågen. Hm, undertecknad känner helt klart igen sig här. Har nämligen gjort detsamma fast i New Yorks tunnelbana. Jag och maken fick ett sms från en vän om ändrade planer. Vi insåg att vi skulle vara tvungna att vända och åka tillbaka, så vi kastade oss ut från tåget och direkt in i… Read more »
Haha, tack så mycket för dagens skratt! Jag kan verkligen se det framför mig. 😉 Tänk att man kan hamna i situationer man inte ens kan föreställa sig (än mindre medpassagerarna då).
Vad synd att ni inte hittade den men du fick en rolig historia att berätta. Tack för att du delade med dig av detta speciella reseminne!
Visst gör man tavlor ibland. Det första som dyker upp är:
Vi flög i businessclass och hade sovit en stund, när maken väser: Jag hittar inte min hörapparat. Han hade tagit ut dom och viftat med täcket så att en hade försvunnit. Nersläckt i kabinen och vi glider "graciöst" ner i mitt gången med ficklampan på mobilen tänd. Där låg vi och snurrade fram och tillbaka med bakarna i vädret och letade utan att hitta eländet… Jag vill inte veta vad dom andra passagerarna tänkte….
Men vilken härlig solskenshistoria – trots klantigheten! 🙂 Jag har gjort mängder av tavlor, men den jag direkt kom att tänka på när jag läste ditt inlägg var denna:Vi hade lämnat bilen på flygplatsen i Newark (tror jag att det var?) och skulle ta tåget över till terminalen. Kommer fram till perrongen, det står ett tåg inne och jag hinner preciiiis ombord. Anders hinner inte med… Sen går tåget – åt fel håll! Haha!Får ett mess av Anders att vi ses vid gaten 🙂Det är kanske på grund av såna här händelser som jag alltid vill vara ute i MYCKET… Read more »
Haha, då är vi verkligen lika på den punkten. Det där med lokalsinnet alltså … Men visst blir det extra motion. Inget ont som inte för något gott med sig! 😉
Om jag gjort något klantigt? Jo, det händer titt som tätt, oftast har det att göra med min bristande förmåga att hitta, något som ofta kan ställa till det… Fast å andra sidan innebär det ju ofta extra motion 😉
Ja, verkligen!
Peters inicident med mobilen minns jag. Det var till och med svettigt att läsa den historien. Verkligen tur att det gick bra!
Haha, det där med väskan känner jag igen, för att inte tala om solglasögon och paraplyer. Detta måste vara medfött. 😉
De flesta är nog också ärliga men jag har tyvärr varit med om motsatsen på resa också. Glömde en gång en fin ring på toaletten på Arlanda (när jag skulle byta om). Arvegods och borta för alltid. 🙁
Man ska ha tur ibland alltså!!! Skönt att det faktiskt finns ärliga, vänliga och hjälpsamma människor! 🙂 Just nu minns jag inte vad jag gjort som är mest klantigt, men jag har många gånger glömt min väska på caféer etc. När jag kommer tillbaka en kvart senare har väska alltid (otroligt nog!) varit kvar. Peter glömde förresten sin mobil (med kontokort) i flygplansfickan under en mellanlandning. Det löste sig, men var en hel del ont i magen inblandat …
Men oj, vilken grej! Och vilken tur att det löste sig för dig ändå. Själv har jag ett helt blogginlägg om de värsta misstagen vi gjort på resa:
https://4000mil.se/index.php/vara-varsta-misstag-pa-resa/
Ja, det gick knappt att fatta vilken tur jag hade. Tala om extra besvär som uppstått annars … Intressant att läsa om era värsta misstag! Det där med sedlarna alltså, hjälp vilken tur ni hade. Man kanske skulle ta och samla sina misstag vid tillfälle. 😉
Hej Anna,
måste bara bemöta: min första resa till New York (för ett par år sedan) och vi bor på bloody iconic The New Yorker (helt av en slump ska sägas – long story short). Jag går in på drug storen across the street för att handla något och ta ut lite cash.
Återvänder till rummet. I dörren förlorar jag dock all färg i ansiktet och vänder på klacken.
För att springa ned igen och hämta mitt betalkort, som (actually) sitter kvar i ATM:en.
Kram!
Hej Johanna!
Men så konstigt, jag ser att mitt svar aldrig publicerades här?!
Åh, hjälp. vilken pärs du måste ha genomlevt de där minuterna innan du såg att kortet satt kvar. Och vilken SANSLÖS tur! Oj, oj … Tack för att du delar med dig! Skönt att man inte är ensam om att klanta till det, hehe.
Kram!
Så glad man blir av att läsa detta, trots ditt tillklantande🙈😂🙈hoppet om den ärliga människan återfås!!!!! Förstår att du kallade henne ängel, vilket hon ju faktiskt var oxå…..tänk hur din semester kunde blivit om hon inte fixat alla oddsen!!!!❤
Haha, eller hur! De flesta människor ÄR ju faktiskt ärliga. Men oddsen alltså, för att hon skulle hitta mig. 🙂 Gaah, vågar inte tänka på allt elände jag hade tvingats ta itu med om jag inte fått tillbaka kortet.