Dagbok från New York 1987, del 2 – gästbloggare Magnus Nordstrand

Till Frihetsgudinnan åkte vi efter att ha dividerat om notan för frukosten som skulle delas på dinern. I morgon tar vi ”Separate Checks”.

Fröken ”Frihet”är magnetisk, men vi lät bli att gå upp i hennes huvud eftersom köerna var otroligt långa. I färjeläget vid Battery Park uppträdde akrobater av världsklass. Vi talade med svenskättlingar från St Lois.

Chinatown var en kontrastfylld upplevelse; fisk såldes levande i baljor med vatten och hela kycklingar hängde plockade på krokar. En sak som är tråkig här i NY är att de flesta affärsexpediter pratar generellt dålig engelska, det funkar ofta bättre med spanska och italienska!

På kvällen var det så dags att pröva discona här på Manhattan. Jag hade läst i ett magasin om ett videodisco som hette Private Eyes men det var stängt för en musikvideoinspelning denna kväll. Vakten upplyste oss diskret att det var ett gaydisco … Pinsamt, tänk vilka scener som kunde ha utspelat sig där om det inte varit stängt.

Hur som helst fick vi hjälp av en taxichaufför till ett disco som heter Limelight, som är inrett i en gammal kyrka. DJ-bås i stället för altare och flera dansgolv och stor bar, där jag, tro det eller ej, träffade en vacker italienska. Vi dansade mycket och pratade lite italienska. Hon heter Stefania och har bott på Long Island i en månad. Hon (och jag) ville att vi skulle ses igen så jag fick hennes telefonnummer.

Jag stövlade in på hotellrummet klockan halv fyra och väckte Håkan, sedan somnade jag lycklig och nöjd med kvällen.

Vaknade kl 07:45 på morgonen, väldigt utmattad. I dag tog vi separata checkar på frukosten, sedan subway ner till Wall Street. Tunnelbanan här är i mycket bättre skick än jag väntat mig.

Visningen av börsen var intressant och mycket patriotisk. Dagens handel var lugn men arbetsmiljön ändå stressig, stora tavlor visade hur tiden bara rinner iväg.

Jag ringde sen min italienska Madonna Stefania, (samma namn som Michaels fru i Gudfadern-filmen) och hon låg och sov klockan 13 på eftermiddagen?! 

Jag ringde från en telefonkiosk, här är det ett helt företag om man inte ringer lokalt. Man måste slå en massa prefix och sedan telefonnumret. Därefter talar en röst i luren om hur mycket mynt man måste lägga i för att kopplas fram. När man lagt i pengarna ringer den upp.

Jag hade lite svårt att koncentrera mig på Hologrammuseet, som dock var fantastiskt. När man är trött känns det lite tungt att vara guide åt tre personer.

Senare på kvällen fick jag tag på Stefania från hotellrumstelefonen. Hon påstår att hon är nitton år och ännu en gång bjöd hon ut mig till Long Island. Men ikväll skulle hon sitta barnvakt. Jag föreslog att hon kunde vara min barnvakt, men protesterade inte eftersom jag fortfarande är väldigt trött på kvällen. Jag hoppas verkligen den här bekantskapen leder till något. Men jag tänker hålla fast vid de ”två K:na” (inget knark eller …).

På kvällen gick vi alla fyra på bio vid Times Square och såg ”Stakeout”, en underhållande polisfilm. Tonårspubliken skrattar och jublar vid våldsscenerna och fnittrar generat vid kärleksscenerna, som på inget sätt var vågade. Går till sängs efter ännu en tillfredsställande semesterdag. Taxi är härligt skumpande att åka!