Sommaren 1987 åkte en svensk kille ensam till sina drömmars stad – New York. Här är hans dagbok från den resan. Följ med gästbloggare Magnus Nordstrand till ett helt annat New York: utan mobiltelefoner, med knarklangare på gatorna och butikspersonal som inte alltid kan engelska. Men också en stad känd från filmens värld och då, liksom nu, en plats för drömmar.
Enjoy!
Gästbloggare Magnus Nordstrands dagbok från New York, 1987. Del 1:
Förord
Denna resedagbok skall inte på något sätt vara ett skönlitterärt verk som skall läsas av en bred krets – den är endast ett personligt minne från en fantastisk tid, som jag vill bevara för framtiden …New York, 18 augusti 1987
Nu är jag äntligen här, trots att planet blev tre timmar försenat. Hela första kvällen gick bort, för vi kom inte till hotellet förrän 00:15.
Min rumskamrat heter Håkan och kommer från Frösön. Han är 24 år och det är första gången han är utomlands! När vi hade checkat in på hotellet tog vi en promenad runt kvarteret: det fanns snutar i varje gathörn för Tina Turner hade precis avslutat sin konsert i Madison Square Garden. Vi bor vid Empire State Building och på samma gata ligger ett härbärge för socialt utslagna. J-la otur!
I den långa kön till passkontrollen på JFK fick man stå och vänta i värmen och jag kände svetten porla nedför ryggraden. Jag stod ut med det efter att ha sett Manhattan skyline från inflygningen. Jag känner mig mycket förväntansfull och skall försöka skriva något varje dag under detta besök. Humöret är på topp trots Tower Airs skräckfärd. Vi har TV på rummet.
”New York New York,
Big city of Dreams,
But Everything is not always
As it seems.
Too much, too many people,
Too much uhuh!
Don’t push me, cause I’m close to the edge.
I’m trying hard not to loose my head, Uhuh!
Too much too many people?”
Grandmaster Flash
New York, 19 augusti 1987
Vaknade som en blixt i morse efter att ha sovit som en sten. Det har varit en ganska ansträngande dag och jag har blött lite näsblod. Jag åt frukost med mina nyvunna resekamrater Håkan plus Hans, trettio år, från Stockholm. Vi åt väldigt amerikansk frukost: pannkakor med lönnsirap. Jag har en känsla av att det kommer att bli många långa promenader under vår vistelse på Manhattan.
Vi knallade uppför 5:e avenyn, och jag köpte jeans, tröja och baseballkeps för att riktigt kunna smälta in här i N.Y. Vi gick runt i Rockefeller Center och var inne i Radio City Music Hall, en överväldigande upplevelse.
Allting här är så otroligt stort: Hemma i Stockholm är jag van att se ner på folk och allting, här i New York får jag nästan nackspärr av att se upp på alla höga byggnader. Här är det ingen som reagerar på min längd.
Håkan och jag gick nerför Broadway Ave och tittade in på New Yorks största videoaffär RKO Video. Det var tur att TV-systemen inte stämmer överens, för då hade hela reskassan bränts i den butiken.
Filmintresserade Magnus i Radio City Music Halls maskinrum.
Helt plötsligt var vi på Times Square, det känns overkligt. Nu förstår jag varför New York-borna går så mycket på bio: det är skönt och avkopplande att slinka in på en sval biograf i denna heta stad.
Vi såg ”The Untouchables” av Brian De Palma, den var våldsam men djävulskt bra. Håkan tog inte smör på sina popcorn. Efter filmen gick vi Broadway ner till hotellet.
På kvällen intog vi middag på en italiensk lyxrestaurang som hette Salta in Boca. Vi fick sitta i bakre VIP-rummet bakom ett skynke. Titta i vinlistan kostade 5 dollar. De ville nog inte ha oss där men tog gärna emot våra pengar. Efter middagen tog vi ytterligare en promenad runt kvarteret. En ”svart broder” ropade ”peace” åt mig, sedan attackerade han ett gäng råttor i rännstenen med en stor kniv. Vi lade benen på ryggen.
Vi var på huvudpostkontoret och sedan pratade vi med några killar som köade utanför Madison Square Garden till en Grateful Dead-konsert.
På vägen hem såg vi resans första jättekackerlacka, som klättrade på fasaden på Hotel Penta (som låg i prisklassen över vårt Hotel Aberdeen).
Första nattens misstänksamhet börjar övergå i trygghet, men alltid vaksamhet. Jag har fått ett nytt smeknamn: ”Hey, Big guy!”.
”In New York, only the strong survive.”
Gammal hörsägen.
Fortsättning följer i del 2 …
Gästbloggare: Magnus Nordstrand.
Från: Saltsjöbaden.
Ålder: 23 år.
Familj: Singel.
Sysselsättning: Åkte själv till sina drömmars stad New York i augusti 1987, med en Norstedts Guidebok och FalkPlan-karta över staden. Den 1 september ska han börja jobba på SF Films huvudkontor som budchaufför. Planen är att jobba med film i framtiden.
Samtliga foton: Magnus Nordstrands privata, från år 1987.
PS. Välkommen att följa den här bloggen på Facebook också!
Tack, vad roligt att du tycker det är intressant! Jag tänker faktsiskt precis som du, angående personer på gamla foton. Det är verkligen fascinerande! Ha en skön helg. Dagboken fortsätter nästa vecka … 🙂
Det här tyckte jag var väldigt faschinerande! Älskar att se gamla ögonblicksbilder, kan inte låta bli att tänka på människorna som skymtar på fotona… vilka är de och vad gör det nu osv…
Ser fram emot fortsättningen!
Tack! Ja, jag instämmer. Helt fascinerande hur annorlunda New York var då. Fler dagboksinlägg följer som sagt 🙂 Ja, nu går tiden fort. Ser verkligen fram emot att ses snart!
Så himla kul att läsa! Den gamla tiden i NEw York. Så lika fast ändå så olika! Snart ses vi du! Det går snabbt det här! Snart juni!
Välkommen hit! Sporadiska minnen – ja, då blir det spännande att läsa. 😉 Jag är själv otroligt fascinerad av hur en stad kan förändras så som New York gjort sedan dess. Detsamma gäller förstås urvalet av nyhetsrapportering!
För en kille med dåligt minne så ska detta bli spännande läsning.Har själv bara sporadiska minnen från en resa till New York 1987 och som av en händelse råkar det vara precis samma resa som Magnus berättar om.Minns att jag ställde in bagaget på rummet strax efter midnatt och att det sedan bar av ut på stan för en nattlig promenad. Vid återkomsten till hotellrummet slog jag på min tv och den fick sedan vara på oavbrutet i två veckor. Testade alla kanaler och förundrades över att den enda nyheten från Europa under fjorton dagar var att Madonna hade landat… Read more »
Tack! Ja, det var väldigt intressant att ta del av Magnus resedagbok. New York på åttiotalet var verkligen en helt annan stad. Otroligt vilken förvandling staden genomgått de senaste trettio åren!
vad trevligt med en gästbloggare och en lite tillbakablick!
Tack!