Vill du äta en New York-lunch som i filmens värld? En riktig klassiker? Då ska du bege dig till Bloom’s Delicatessen på Lexington Avenue i New York.
Vi har gått norrut på Manhattan i säkert en timme, min kompis och jag. Från Nolita till Midtown, en strålande vårdag, varm som en svensk sommar. Målet? Jo, en lunch på äkta New York-vis.
En restaurang med klassisk amerikansk mat
På Lexington Avenue är det dags. Självklart har jag konsulterat Google igen och funnit detta ställe: en restaurang med klassisk amerikansk mat (och även glutenfritt).
Snart tronar kycklingmackor framför oss, byggda sådär på höjden á la Dagobert. Vi hugger in och njuter, samtidigt som vi läskar oss med vin.
Det är lunchtid, så restaurangen fylls snabbt upp av fler hungriga sällskap. Men trots att beställningarna haglar tätt sviktar inte personalens humör. Vår servitris var definitivt inte sjuk den dagen det var charmkurs. Eller rättare sagt: Hon har nog inte behövt gå någon. Med ett stort leende servar hon oss, denna mysiga lunch som blir en av resans bästa.
Modeller av veteranbilar och häftiga vrålåk
Är du sugen på att äta här och dessutom intresserad av bilar? Ta då en tur runt lokalen. Här finns nämligen modeller av diverse läckra vrålåk som jag vågar påstå tilltalar även ”vuxna barn”. Svartvita foton av kända profiler pryder också väggarna, tillsammans med dekorativa burkar och samlarobjekt.
Trots lunchruschen är det vilsamt att sitta här och vi stannar länge. Återigen frossande i djupa samtal mellan högt och lågt. Vilken lunch!
Som att vara med i en film om New York
Så fyller de alla sinnen igen, New York-vibbarna, och den där känslan av att vara med i en film. Snart kliver nog Woody Allen in genom dörren, ivrigt gestikulerande och argumenterande. Och snart intar de nog en fönsterplats, Meg Ryan och Tom Hanks, i en sån där feelgood-fylld komedi, kryddad med New York-romantik.
Då sveper servitrisen förbi och vill visa en sak. Vill vi se deras mest kända pastramimacka med ”metertjocka” lager av kött? Jamen, så klart vi vill!
Men en sådan skulle inte slinka ner nu, på några villkor. Vi är mätta och beslutar oss för att dra vidare, nu mot Central Park. Att sitta där bland magnolia och körsbärsblom står ju också på listan.
Hej då, Bloom’s, vi ses igen, tänker jag. Och sedan, efteråt, så minns jag ju att jag varit här förut. En gång för länge sedan, under en av mina första New York-resor. Jag minns till och med bordet: det bredvid herrarnas på bilden ovan.
New York, du upphör aldrig att överraska. Så bekant och så ny på samma gång, så full av både minnen och visioner. Jag kan verkligen rekommendera det här stället. En bit som passar perfekt i stadens ständigt pulserande pussel.
Enjoy!
Foton: Anna Ström Åhlén och Ulrika Andersson.
Vilken ”pärla”. Jag får en tanke om att jag varit här, kan ha fel, men det känns bekant. Både namn och interiör. Har i alla fall fört detta speciella lunchställe till noteringarna. Kanske för kommande behov. Det är sp roligt att fökja med dig till N.Y. och du skriver så inspirerande. Stort tack.
Kram och trevlig helg.
Tack själv för de uppskattande orden. Jag blir så glad!
Ja, kanske har du varit där. 🙂 Det ligger ju väldigt ”centralt”, och visst tycker jag mig själv också ha hört namnet förut innan jag var där. Hoppas du får till ett besök framöver!
Önskar även dig en fin fortsättning på helgen.
Varm kram!
Ååå..det ser gott o mysigt ut.. får evt. bli en tur vid någon kommande resa :-). Jaa man blir ju så sugen på ny resa när man läser dina inlägg. Fast lite mindre sugen när mitt kort inte gick att betala med idag.. tredje gången jag blivit skimmad i New York..men det ordnar sig säkert även denna gång.
Tack så mycket, vad glad jag blir. 🙂
Kul att du blev sugen! Ja, jag tror absolut att du skulle trivas där.
Men så fruktansvärt att du blev skimmad och att det hänt flera gånger. 🙁 Jag har klarat mig hittills … Håller tummarna för att det ska fixa sig!
Ännu ett ställe som jag helt missat i New York. Verkar som ett kul ställe att besöka nästa gång.
Vad kul att du blev sugen på att besöka det! Jag har en hel del kvar jag med; man blir ju aldrig klar. 😉