Utflykt till Kuala Sepetang med örnskådning

Vistelse i samarbete med Malaysia Experten 

Den tropiska värmen omfamnar oss när vi glider ut på floden. Intill oss står hus på pålar, i en hundraårig fiskeby, omgivna av färgstarka fiskebåtar. Vi är på örnskådning i Kuala Sepetang, Malaysia.

Morgonen efter middagen i Kuala Lumpur Tower är det dags att lämna huvudstaden och resa vidare. Närmare bestämt mot Malaysias västkust i Perak. Vi har en minst sagt ovanlig dag att se fram emot. På programmet står nämligen örnskådning!

Efter några timmar är vi framme i Kuala Sepetang, där huvudmålet är en liten fiskeby vid namn Kuala Sangga. Vi kliver
ur och det är först här, fjärran från storstaden, det egentligen slår mig: Vi är verkligen i Asien, i en helt annan världsdel. Allt är så annorlunda mot hemma, så överväldigande.

I Kuala Sangga är det som att resa tillbaka i tiden. Det är en kinesisk fiskeby där folk bor i hus på pålar, utan elektricitet och utan kranvatten. Regnet står för vattenförsörjningen och för maten på bordet står fisket, vilket de förtöjda båtarna vittnar om. Vi passerar den ena mer färgsprakande än den andra, ombord på en egen båt. Även här följer vår chaufför med, då han också är dagens guide.

Det är dags att skåda örn! När vi tuffar ut på floden ser vi dem snart, fåglarna som cirklar och dyker omkring oss. Det är örnar i mängder. För att locka dem att komma närmare matas de med kycklingsrester i vattnet. Det är mäktigt att komma så nära. Nu skulle vår äldste son varit med: fågelexpert som han är.

Så småningom saktar vi in: Vi är framme vid nästa stopp, byns fiskodling. Från sol till skugga stiger vi in under tak, för att bekanta oss med livet under vatten. I bassängerna myllrar allehanda arter som vi får nöjet att mata. Givetvis skockas de när det regnar godsaker från ovan, vilket vi inte är sena att föreviga. (Se filmklipp nedan.)

En modig pojke håller upp en blåsfisk, en av odlingens attraktioner. Men allt sker varsamt och med respekt. Själv beundrar jag också de vackra färgerna på staketen: det turkosa, röda och blå som konstfullt kontrasterar mot trädens grönska.

Tillbaka i Kuala Sepetang är vi rejält sugna på lunch. Vår kinesiske guide tar med oss till en restaurang ovanför floden, där våra smaklökar sedan får dansa (igen). In kommer olika kinesiska smårätter med bland annat färska skaldjur och soppa med sjögräs. Så här är jag inte van att äta kinesiskt; det är ljusår från svenska ”tre små rätter”. Vem skulle ens hitta hit utan programmet vi fått? (Tack, tack, Malaysia Experten!)

Alldeles intill ligger ett mer originellt utflyktsmål, nämligen en träkolsfabrik. Ordet fabrik kanske ter sig mindre lockande, men det här är en öppen plats för tillverkning i samklang med naturen. Visste du hur träkolen till din grillade fisk egentligen blir till? Nu vet jag.

Här har träkol framställts sedan 1930-talet, och det går till på samma sätt i dag: helt och hållet för hand. Först skeppas mangroveträd hit på floden, något som bara kan ske var fjortonde dag på grund av tidvattnet. För varje träd som avverkas planteras ett nytt. Ett bra tänk! Matang Mangrove Forest är för övrigt också ett utflyktsmål i Kuala Sepetang, där man kan gå på brädlagda gångar mellan de ståtliga stammarna. Det är faktiskt världens (!) bäst skötta ekosystem för mangroveträd.

Mangrovestockarna kapas till en enhetlig storlek och bränns i ugn under 8 till 10 dagar. Därefter väntar ytterligare bränning under två veckor och då försluts ugnen helt. Efter kylning är sedan träkolet klart. Ugnarna påminner om igloos till formen och det färdiga resultatet överraskar. Visst leder träet mer tankarna till ett konstverk än till bränsle?