Takbaren på Cambria Hotel New York i Chelsea

Det börjar bli kväll i New York och jag tar hissen upp mot skyn. Närmare bestämt till takbaren på Cambria Hotel New York i Chelsea. Det är dags för takbarshäng med tisdagsjazz!

Hon är bra på att nosa upp jazzevenemang i New York, min vän och mitt ressällskap på denna New York-resa: @restanten Evy Knoph.

Den här julikvällen är det tisdagsjazz på en takbar som står på programmet. Något jag självklart inte är sen att tacka ja till. Men det är så krafterna nästan håller på att tryta.

Strax före besöket har jag nämligen klättrat upp i The Vessel (mer om det i kommande inlägg), en 16 våningar hög skapelse, som är New Yorks senaste attraktion. Detta har jag dessutom gjort i 30 graders hetta med en luftfuktighet som inte är att leka med. Men att ge upp finns inte på kartan.

Trots ögon som svider av svett och med över en mil i benen, beger jag mig (till fots!) till Chelsea för att åka upp på takterrassen på Cambria Hotell New York.

Det är en liten takterrass men med desto mer storslagen utsikt. Borta i fjärran tronar One World Trade Center, som en drottning över ett hov av hustak och vattentankar. Alltmedan kvällen sakta sänker sig över staden, och ljus efter ljus börjar tändas.

Över terrassen ljuder ljuvliga toner av jazz från Myriam Phiro och The Phirocious Swing Orchestra. Det är fullsatt och givetvis förstår vi varför. Det är tisdagsjazz klockan 18 till 21, med happy hour, och vi har valt att komma en timme efter starttiden. Därmed har också de sköna sofforna vid räcket rykt.

Vi blir placerade på ett par pinnstolar borta vid papperskorgar (!), i brist på annat. Men nog ser vi utsikten och kan njuta av musiken ändå. Dock är det lite svårt att ställa ifrån sig drinken (på en vinglig papperskorg eller på golvet?). Därför blir vi genuint glada när det plötsligt blir ledigt på en mer åtråvärd plats: i en av de sköna sofforna.

I takt med att ljusen tänds i tusentals fönster ökar också antalet selfies och fotosejourer på takbaren. Vem vill inte föreviga sin nuna mot denna mäktiga kuliss? Givetvis sällar även vi oss till den fotograferande skaran.

Sedan blir vi hungriga! Jazzkvällen visar sig innebära en meny med extraerbjudanden, som för min del inkluderar en tomat- och mozzarellatallrik samt ett par glas rosé för endast sex dollar styck. (Normalpriserna under denna New York-resa ligger annars på minst 12 dollar för ett glas vin och minst 14 för en drink.)

I slutet av vår takbarsvistelse hinner vi få en liten pratstund med Myriam Phiro själv som slår sig ner hos oss. Vi tackar för den njutbara spelningen och får veta lite mer.

Myriam brukar framträda vid många andra event runt om i staden. Hon visar sig ha mycket på sin repertoar: utöver att vara jazzsångerska är hon också skådespelerska, dansare och kabarésångerska. Närmast står firandet av Frankrikes nationaldag på agendan, något som Myriam självklart vill uppmärksamma då hon är French Canadian.

Den 14 juli ska Myriam Phiro sjunga Edith Piaf under en kväll där hon gärna ser oss som gäster. Tyvärr kan Evy och jag inte närvara vid detta. Men vi kommer garanterat att söka upp och lyssna på Myriam Phiro och hennes orkester vid kommande vistelser i New York.

Varmt tack både till Myriam och hennes orkester för en mycket trevlig kväll. Och tack till ödet som gav oss en soffa att sitta i till slut. 😉

Sugen på att besöka takbaren på Cambria Hotel New York i Chelsea, du med? Se karta nedan.

Enjoy!

Foto: Anna Ström Åhlén, utom bilderna av mig: Evy Knoph.