Vad lockar mig mest: naturens lugn eller storstadens brus? Jag vill inte och vägrar välja. Läs mer på mitt Instagramkonto!
Ämne nummer 5 i #Reseutmaning2016 är ”Natur vs storstad?”. Du som följt mig länge vet vilken storstad jag helst återvänder till. Men via denna reseblogg kanske du också märkt att jag även reser till andra ställen – och gärna lugna platser, med häpnadsväckande natur.
På mitt Instagramkonto berättar jag om det lilla torpet på bilden. Det får symbolisera min andra sida, den som även lyssnar till fågelkvitter i skogen och andas doften av nyslaget hö. Men det man inte får glömma, är att även storstaden har oaser. Och så länge man har förmånen att kunna leva i bägge världar, kan man inte vara annat än tacksam.
Välkommen till Instagram: @newyorkmybite! Där finns garanterat annat än skyskrapor.
Vill du också ha båda världarna eller föredrar du den ena?
PS. Den vackra Sommarpsalmen får avsluta detta inlägg. Tonsättaren Waldemar Åhlén var min farfar!
Foto: Anna Ström Åhlén.
Haha, så kan det gå, Daniel! Inte lätt att alltid knappa rätt. Hur som helst så har jag reviderat fakta nu. Återigen: Tack! Kosteröarna har jag inte varit på än.
En gång hyrde dock jag och min man (dåvarande pojkvän) ett sommarhus i Lysekil. Vi lyckades pricka in en vecka med 8 grader (!) och ösregn i juli. 😉 Men skaldjuren var fantastiska.
…och Kosteröarna är för övrigt riktigt fina de också! Som hela Bohuslän. Jag är nog ganska kär i området när jag tänker efter.
Haha, ja jag satt och letade efter min kommentar nu i det inlägget utan att hitta. Så låg det här istället. God morgon, typ. 😉
Tack för din kommentar, Camilla! Intressant det där hur man tänker på olika sätt i olika faser i livet. Själv vill jag som sagt inte välja alls. 🙂
Hej Daniel! Jag förmodar att din kommentar skulle vara till inlägget om Min lista till världen (där skrev jag om dem). 😉 Men okej, tack! Jag hade via marknadsföring fått höra att det är Väderöarna som ligger längst västerut men självklart ändrar jag i texten. Tack.
Fast Anna, är Väderöarna längst västerut? Koster ser ut att ligga ytterligare en bit ut?
Numera väljer jag naturen men för några år sedan hade jag hellre tagit storstaden. Då tyckte jag naturen var rätt trist… Ibland är det extra spännande att följa sina egna faser i livet…
Vi är visst många som gillar både och! Visst är det så att det varierar för stunden. I höstas var jag (tro det eller ej) lite storstadsmätt men det gick snabbt över. 😉 Jag längtar dock, precis som du, också efter naturupplevelser just nu – och kommer att få mitt lystmäte på Stora Karlsö framöver.
Det är perfekt att man kan få båda delarna!
Jag har också väldigt svårt att välja, men just för stunden så lockar natur mer än storstad. Det bästa är väl då man kan få både 🙂
Kul att du också vill ha lite av båda. Det allra mest hysteriskt hektiska, med buller och avgaser, gillar inte jag heller. Därför försöker jag ofta undvika Midtown (kring Times Square) i New York, där det också kryllar av turister. Visst finns det även "små" storstäder som känns gemytliga: Prag och Lissabon tycker jag är bra exempel.
Man vill väl ha lite av båda, men jag föredrar mindre eller mellanstora städer framför väldigt stora städer. Men som du säger finns det även oaser och lugnare områden i storstäder, det är mera den hektiska stadskärnan som stundvis kan kännas jobbig för mig som är högkänslig antar jag 🙂
Exakt så! Framför allt är det bra att få längta lite efter respektive värld, så blir upplevelserna desto mer njutbara. Vad gäller storstäder, så är det främst alla möjligheter som lockar mig. Vad lurar bakom nästa gathörn? Oftast är det inte en björn i alla fall. Men vem vet … 😉
Jag har också svårt att välja. Lugnet på en fjälltopp är en obeskrivligt skön känsla men tempot i storstan… det är ganska trevligt det också. 😉